Dags för stödåtgärder för spanska gruvarbetare

Den spanska regeringen vill minska stödet till landets kolgruvor med över 60 procent. Det riskerar 8 000 arbetstillfällen och framtiden för gruvsamhällena i Kastilien och León samt Asturien – i ett Spanien där var fjärde arbetsför invånare och hälften av alla ungdomar saknar jobb.

Det är inte en fråga om pengar, för regeringen kan samtidigt ordna gigantiska stödpaket till landets banker. Det är inte en fråga om miljön, för Spanien kommer att fortsätta nyttja kol men istället importera från billigare länder.

Det handlar om en anpassning till EU:s makthavare som, efter att tillfälligt ha fått de grekiska arbetarna på knä, nu försöker knäcka den spanska gruvarbetarkåren.

Men arbetarna fortsätter sedan veckor tillbaka med strejker, blockader och demonstrationer. Deras långa protestmarsch till Madrid har fyllt gatorna och lyst upp kvällsmörkret med gruvlamporna. De ropar desperat efter hjälp.

Svensk fackföreningsrörelse är inte direkt känd för att vara handlingskraftig. Men nu måste den sluta upp bakom gruvarbetarna; bakom de samhällen och familjer som motsätter sig EU:s ansvarslösa krispolitik.

Ett facklig medvetande börjar med insikten om att hela Europa – ja, faktiskt hela världen – hänger ihop. Gruvarbetarnas långa internationella kamp för trygghet och bättre villkor står nu inför ett avgörande i Oviedo, Caborana och Santa Cruz del Sil.

”No pasaran” – Hit men inte längre! Nu måste IF Metall förbereda solidaritetsaktioner. Vi har ju rätten till sympatiåtgärder. Vad sägs om att använda dem någon gång?

Tillsammans med spanska fackföreningar borde en all-europeisk tyst timme förberedas. Vill EU och den spanska regeringen förvandla norra Spanien till tysta och tomma städer, då ska vi ge dem en timmes tystnad över hela Europas gruvindustri.

Jari Söyrinki

Gruvtolvan, Kiruna

Pentti Rahkonen

Gruv 135:an, Svappavaara

Jim Apelqvist,

Gruvfyran, Malmberget