Ni måste be om ursäkt, SVT!

Nästa vecka drar SVT igång storsatsningen ”Den stora resan”. Programserien följer tre svenska familjer som under några veckor bor hemma hos familjer från minoritetsgrupper i Namibia, Vanuatu och Indonesien.

Konceptet bygger på föreställningen om mötet med det allra mest annorlunda. Så här beskrivs till exempel programmet på SVT:s hemsida:

”...klarar västerländska familjer att byta sina liv mot något så främmande – ibland till och med skrämmande? /.../ Kan de äta det värdfolken äter, klä sig, sova, jaga och döda djur som de gör? ”

Livet hos familjerna från Namibia, Vanuatu och Indonesien beskrivs som ”extremt primitivt stamliv”. Dessutom benämns värdfamiljerna som stammedlemmar medan svenskarna kallas familjerna.

I Namibia har de himbafamiljer vars liv beskrivs som extremt primitivt erbjudits en lika primitiv ersättning för sin arbetsinsats. I det kontrakt mellan byn och produktionsbolaget som människorättsorganisationen Legal Assistance Centre (LAC) fått läsa framgår att ersättningen till deltagare från himba-byn ligger på drygt 40 kronor per dag, plus några säckar majsmjöl och socker. Eyeworks hävdar att de investerat långt mer än så i produktionen, i form av bland annat läkemedel. Huruvida detta är sant eller inte har vi ännu inte kunnat undersöka.

I SR:s reportage från Namibia svarar de flesta i byn jakande på frågan om de tycker att ersättningen var skälig. Men på frågan om de lyckats spara något på längre sikt, berättar de att pengarna redan använts till bland annat mediciner och mat.

Det här är ett resultat av att Eyeworks frångått de regler som gäller för att filma hos himba. Den namibiska filmkommissionen har gett LAC mandat att godkänna filminspelning hos minoritetsgrupper som himba och san. Det framgår tydlig på filmkommissionens hemsida.

LAC har fått uppdraget eftersom dessa grupper är marginaliserade, med höga nivåer av analfabetism. Många har därför inte kunskap om de lagar och regler som garanterar deras rättigheter.

LAC kräver alltid att i god tid få information om var inspelningen ska äga rum. Detta för att kunna föra en dialog med byborna kring deras rättigheter och vad konsekvenserna av deras deltagande kan bli. På det sättet kan byn få ett bättre förhandlingsläge med produktionsbolaget. Förhoppningen är att det ska resultera i mer rättvisa kontrakt, med ersättningar som gynnar byarna långsiktigt.

I stället utnyttjade Eyeworks den ojämna maktbalansen för att teckna ett avtal som vi anser är undermåligt och exploa-terande. För att vara med vid tv-inspelningen har de namibiska deltagarna offrat viktig tid som kunde ha använts för att sätta mat på bordet. De ska självklart ha en skälig ersättning för detta.

De stereotyper som SVT:s informationsmaterial om produktionen förmedlar är också under all kritik. På SVT:s hemsida betonar man att himba ”bor i hyddor gjorda av kobajs” och skriver att himbakvinnorna ”smörjer sig med rödbrunfärgad lera i stället för att tvätta sig”. Vad vill SVT uppnå med en sådan beskrivning? Samtidigt som SVT säger sig ha varit noga med att produktionen är genuin, att den skildrar hur byborna verkligen lever, så återstår många frågetecken. Varför filmar man exempelvis inte från den närbelägna butik som lokalbefolkningen handlar i?

Vi anser att SVT och Eyeworks Productions borde be om ursäkt och i efterhand kompensera de människor som deltagit i produktionen genom en skälig ersättning. SVT borde även fundera på hur de på ett tidsenligt sätt kan framställa minoritetsfolk i sin marknadsföring och i sina program.