Så slipper vi blod på våra apelsiner

I början av januari drabbade afrikanska migranter och innevånarna i den italienska staden Rosarno samman i kravaller. Händelserna är oroväckande. Förutom det våld och den otäcka stämning som förekom är det beklämmande att se de usla villkor som migrantarbetarna arbetar under i apelsinodlingarna, oavsett om de haft arbetstillstånd eller inte. Villkor som bara kan upprätthållas om staten tillåter framväxten av ett skuggsamhälle av invandrad arbetskraft utan tillstånd.

Händelserna i Rosarno riktar ljuset på viktiga frågor. Hur ska EU kunna möta framtidens behov av arbetskraft och samtidigt säkra arbetsvillkor, rättigheter och trygghet för dem som kommer som invandrad arbetskraft samt ordning och reda på arbetsmarknaden? Riskerar Sverige en liknande utveckling? Hur ska vi som konsumenter agera när apelsinerna i mataffären plockats av migrantarbetare med usla villkor?

Sedan ett år har Sverige nya och öppna regler för arbetskraftsinvandring. De innebär att arbetsmarknadens behov avgör hur många och vilka som kan komma. Den som kommer till Sverige för att arbeta gör det på samma villkor som den arbetskraft som redan finns i landet. Lönen och villkoren ska lägst motsvara kollektivavtal eller vad som är praxis inom yrket. Det får inte ske lönedumpning eller exploatering och här har fackföreningarna en viktig roll i att granska och yttra sig över villkoren.

I Italien och andra Medelhavsländer har regeringarna, i stället för att skapa ordnade och strukturerade system för arbetskraftsinvandring, accepterat att ett stort antal migranter kommit utan tillstånd för att arbeta, bland annat i jordbruket där behovet av arbetskraft har varit stort. I stället för att skapa lagliga vägar in har man gång efter gång genomfört regulariseringar, det vill säga i efterhand beviljat uppehållstillstånd för många av de människor som kommit till landet illegalt. Det har lett till att incitamenten att arbeta svart har ökat eftersom hoppet om att så småningom bli regulariserad och få stanna växer varje gång en regularisering genomförs. Med detta ”system” försörjs arbetsmarknaden med billig, svart arbetskraft som ofta utnyttjas och exploateras eftersom den som inte har tillstånd att vistas i landet inte heller kan kräva sina rättigheter. Den billiga arbetskraften påverkar i sin tur priset på de produkter som migranterna jobbar med, som i fallet Rosarno – apelsinerna.

EU måste fortsätta arbetet med att skapa fler möjligheter till arbetskraftsinvandring. Jag vet att Cecilia Malmström som EU-kommissionär kommer att ta dessa frågor på stort allvar och att vi kan räkna med en hög ambitionsnivå från kommissionen.

I Sverige står två regeringsalternativ mot varandra i höstens val. Regeringen står upp för en öppen och ordnad arbetskraftsinvandring där migranternas rättigheter tillgodoses och där lönedumpning undviks. Miljöpartiet är överens med alliansen om arbetskraftsinvandringen, men driver samtidigt tillsammans med vänsterpartiet krav på att det ska genomföras en regularisering för tillståndslösa på samma sätt som gjorts i bland annat Italien. Med en sådan kan oseriösa arbetsgivare förlita sig på fortsatt försörjning med billig arbetskraft som inte kan hävda sina rättigheter. Vänsterpartiet och socialdemokraterna röstade emot arbetskraftsinvandringsreformen och om den dörren stängs igen, är enda sättet för den som vill komma för att arbeta i Sverige att göra det utan tillstånd. Att på det sättet uppmuntra framväxten av ett skuggsamhälle skulle leda till att vi får en situation som den i Sydeuropa också i Sverige.

Kanske måste vi framöver vara beredda att betala ett högre pris för våra apelsiner i Sverige för att vara säkra på att de som plockat dem har fått rättvisa och schyssta villkor, men det vore en katastrof om vi gick en utveckling liknande den italienska till mötes.