Nu måste vi stödja våra soldater

Knappt ett dygn efter de oerhört tragiska händelserna passar Vänsterpartiet på att aktualisera kravet på en svensk reträtt från Afghanistan. Politiskt kan man möjligen förstå en sådan ambition, men knappast mänskligt.

Sverige befinner sig i Afghanistan på FN:s mandat och uppdrag. Vår uppgift är att skapa stabilitet och skydda den afghanska civilbefolkningen. Situationen i Centralasien är ett hot mot både internationell och svensk säkerhet.

Självklart är det ett misslyckande var gång som världssamfundet måste använda militära resurser för att trygga fred och säkerhet. Men utan internationell truppnärvaro kommer Afghanistan att falla tillbaka i inbördeskrig och obeskrivligt lidande. Detta måste rimligen också Vänsterpartiet inse.

Dessvärre talar mycket för att ytterligare soldater kan komma till skada. Regering och riksdag måste därför garantera att våra soldater har tillräcklig utrustning och övning. Samtliga politiska partier – även sådana som ogillar ett svenskt deltagande – bör också stödja våra soldater och deras anhöriga.

Många länder diskuterar nu tidpunkter för ett tillbakadragande från Afghanistan. Senast i dag ville Lars Ohly med denna utgångspunkt även kräva besked för Sveriges del. Vad han och Vänsterpartiet missar är dock att i andra länder frikopplas inte tidtabellen från uppgiften: Det är först när afghanerna själva kan svara för sin säkerhet som utländsk militär och polis med gott samvete kan åka hem.

Nu behövs istället en nationell kraftansträngning. Mer och bättre samordnat bistånds- och utvecklingsarbete. Fler soldater som möjliggör ett effektivt skydd av civilbefolkningen inom hela det svenska området. Bättre spaningsresurser. Helikoptrar både för medicinsk evakuering och säker transport av soldater. Intensifierad utbildning av afghanska säkerhetsstyrkor.

Vänsterpartiet vill ha en internationell freds- och försoningskonferens om Afghanistan. Folkpartiet sympatiserar med tanken, men tror knappast att en sådan ensam kan vara ett alternativ till den internationella militära närvaron.

Det senaste dygnet har vi fått erfara att arbetet för fred och säkerhet är mycket farligt. Samtidigt bör vi känna stolthet över de svenska män och kvinnor som är beredda att riskera sin egen säkerhet för andras. En sådan insats gör alltid skillnad och den förtjänar vår djupaste respekt.