Farliga påståenden om hotande raskrig

Att påstå att Sydafrika efter mordet på Eugene Terre´Blanche ”balanserar på randen till omfattande raskravaller”, som Staffan Heimerson gör i Aftonbladet den 5 april är enbart löjeväckande. Det gamla budskapet, att den rasistiska vita organisationen AWB är emot majoritetsstyre i Sydafrika och därför hotar med våld för att krossa det, fördes påpassligt fram av organisationens ledare. Men detta innebär inte att mer substans ligger bakom hoten nu, eller att ”raskrig” hotar i Sydafrika.

För att få till en skräckinjagande artikel använder Heimerson svepande, ogrundade uppgifter om att ”få” tror att lugnet kommer att bevaras eller att ”observatörer” säger att samordnade våldsaktioner kan genomföras under fotbolls-VM för herrar.

Jag har pratat med svarta och vita från olika delar av landet och ingen tror att något särskilt kommer att hända.

AWB är en splittrad organisation som inte hade resurser att skaka om landet före de fria valen 1994, och de har inte resurser att göra det nu heller. Inte ens när rörelsen var som starkast och verkligen genomförde några blodiga aktioner lyckades den på allvar skapa oro. Att den då skulle klara det i det nya Sydafrika under ett kraftigt bevakat fotbolls-VM är orealistiskt att påstå, likaså att offren i så fall skulle bli fotbollsfans. Och mycket riktigt går en av AWB:s ”generaler” ut dagen efter hoten om hämnd och säger att inga hämndaktioner ska genomföras, inte ens en marsch.

Att kalla Sydafrika för ett land där samarbetet över rasgränser är en ”tunn hinna av samförstånd” är i bästa fall djupt felaktigt, i värsta fall skadligt. Att en gammal man som Terre’Blanche slagits ihjäl i sin säng är en tragedi, som också beklagats av Sydafrikas regering. Dådet är lika tragiskt som alla de andra 49 mord som genomfördes i Sydafrika den dagen, men som inte uppmärksammades. Allt tyder på att Eugene Terre’Blanche mördades i egenskap av arbetsgivare efter en dispyt om utbetalning av löner till lantarbetare, inte i egenskap av ledare för en i princip avsomnad rasistisk rörelse.

Lantarbetare i Sydafrika är i dag hårt exploaterade. De är också offer för mord, oftare än farmägare, och varje mord är samma tragedi för de närstående, oavsett offrets färg och klass. Genom att kämpa för acceptabla arbetsförhållanden kan man motverka att motsättningar växer och orsakar dessa tragedier.

Ingen tjänar på upphetsade överdrifter om blod och våldsamheter och det är tråkigt att en erfaren journalist som Staffan Heimerson driver den linjen.

Viktoria Olausson

Informatör för Afrikagrupperna i Sydafrika