”Carl Bildt, du får mig att skämmas”

Just när vi tror att Carl Bildt har lärt sig läxan från Egypten gör han det igen: vägrar stödja en folklig revolution mot en diktatur.

– Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling, sa Bildt till Ekot samma dag som Libyens Moammar Gaddafi anföll demonstranter med stridsflyg.

Låt oss gissa att Bildt tycker att en mångårig diktator är stabilare än en oförutsägbar revolution för demokrati och mänskliga rättigheter.

För Sveriges utrikesminister verkar den största oron inte vara Gaddafis folkmord. Utan den ”flyktingström” till Europa som folkmordet riskerar att skapa.

– Länderna i södra Europa är mer omedelbart oroade, där har vi anledning att säga att vi delar den oron, säger Bildt.

Han tillägger att ”solidaritet är en grundläggande del av det europeiska samarbetet.” Solidaritet med gränsen mellan EU-länderna och Libyen är alltså viktigare för den svenska utrikesministern än solidaritet med Libyens demokratikämpar.

Med Bildt har Sverige fått en röst i världen som vägrar ta avstånd från diktaturer och folkmord. Det solidariska arvet från Olof Palme och Anna Lindh förvandlas från tradition till minne. I alliansregeringens vokabulär används orden ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter” för att skyla över tvivelaktiga affärer.

Handelsminister Ewa Björling åkte på säljresa till Libyen, avslöjade SVT för ett år sedan. Rymdbolaget, som till hundra procent ägs av svenska staten, ville sälja sitt system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna.

– Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet, sa Rymdbolagets Björn Ohlson under ett möte med Libyens handelsminister.

I Libyen finns cirka två miljoner flyktingar på väg från Afrika till Europa. Ett avtal med Italien säger nämligen att libyska myndigheter ska stoppa flyktingar som försöker ta sig över Medelhavet. Enligt FN:s flyktingorgan blir många av de infångade flyktingarna inspärrade på obestämd tid under mycket svåra förhållanden, i strid med internationell rätt.

Amnesty kritiserade att Sverige försökte sälja övervakningssystemet till Libyen. Men alliansregeringens argument för säljresan var att handel är ett bra sätt att främja demokratisk utveckling i diktaturer.

– Det gäller då att vara extra tydlig med att berätta hur bra svenska företag är när det gäller mänskliga rättigheter och att se till att det blir skillnad i praktiken, sa Ewa Björling till SVT.

Vi kan konstatera att alliansregeringens strategi inte har lyckats. Trots att svenska företag är ”goda exempel” väljer den libyska statsledningen att anfalla demokratikämpar med stridsflyg.

Kan Carl Bildts undfallenhet i kommentarerna om Libyen ha med personliga relationer att göra? Utrikesministern har suttit i styrelsen för det kontroversiella bolaget Lundin Oil/Lundin Petroleum. På hemsidan listas de ”mest framgångsrika projekten” under åren. 1998 upptäcktes två oljefält i Libyen:

”Efter ett framgångsrikt utvärderingsprogram under 1998 och 1999 deklarerades fältet kommersiellt och utbyggnadsprogrammet påbörjades [...] Utvinningsbara reserver uppskattades till cirka 100 miljoner fat olja”, skriver Lundin Petroleum.

Bolaget som Carl Bildt satt

i styrelsen för mellan 2000 och 2006 har alltså gjort framgångsrika oljeaffärer med Libyen. Det är svårt att tro att affärerna tog några större hänsyn till mänskliga rättigheter.

I Sudan har Lundin Oil/Lundin Petroleum anklagats för brott mot mänskligheten. Människorättsorganisationen Human Rights Watch uppger att militärtrupper anlände direkt till den plats där Lundingruppen skulle borra. Lokala ledare beordrades att ta med sig folket därifrån, annars skulle de dödas. Sedan brändes bostäder och kyrkor ner.

Lundingruppen verkade samtidigt i Sudan och Libyen. Om de struntade i mänskliga rättigheter i Sudan var de knappast några människorättskämpar i Libyen.

Carl Bildt verkar kapabel att tolerera brott mot mänskliga rättigheter – både när det gäller privata och statliga affärer med diktaturer. Om Bildt sympatiserar med något under den pågående revolutionen i Libyen så är det med Italiens oro för ”flyktingströmmar”. I Italien styr Beslusconi, god vän med Libyens Gaddafi.

Maktens män håller ihop mot människorna som längtar efter frihet och demokrati. Sveriges utrikesminister Carl Bildt är en av dessa män. Det är så att man skäms.