ÅSIKT

Homohångel får folk att se rött

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det var någon gång i början av 2000-talet som jag och min dåvarande flickvän stod inne på Willys, som ett typiskt par som handlat till sitt fredagsmys. I den långa kön till kassan kunde vi inte låta bli att kyssa varandra. ”Nej fy fan”, sa en man bakom oss och bytte resolut kö. Några tonårskillar i kön bredvid började skratta högt och höll fram en flaska grädde på sprutflaska, rekommenderade att vi kunde använda den som dildo.

Några år senare satt jag med en tjej som jag dejtade på bussen. Jag lutade mitt huvud mot hennes axel, pussade henne på kinden. Killarna framför oss vände sig om, erbjöd oss trekanter eller att de skulle få filma oss medan vi knullade.
 

Jag har ett otal sådana här historier. Väldigt få gånger har jag kunnat kyssa någon av samma kön öppet utan att få kommentarer, sexuella anspelningar eller trakasserier efter mig. Även när det inte har hänt har rädslan ändå funnits där. Den rädslan är det värsta av allt och jag skäms över den. Att inte kunna fokusera på att jag kysser en skitsnygg människa som jag är attraherad av, utan hela tiden ha i bakhuvudet att folk kanske stirrar, viskar och snart kommer att kommentera.

Just nu pratar många om ett fall med ett lesbiskt par som kysstes i tunnelbanan, blev filmade och misshandlade, som handlar om just detta. När en man på tunnelbanan dokumenterade deras kyssar genom att hålla sin mobilkamera tio centimeter ifrån dem och vägrade bry sig om att de föste bort kameran, slog en av dem tillslut kameran ur hans hand. Han reagerade med att misshandla henne så grovt att hennes näsa knäcktes och hon fick hjärnskakning. Tingsrätten dömde mannen, men fallet blev känt då Länsförsäkringar först inte ville betala ut ersättning, då de ansåg att anmälarna brustit mot aktsamhetsvillkoret. Försäkringsbolags regler är ständigt snåriga, oavsett vilken sexualitet man har. Men det underliga är reaktionerna på det som hänt.
 

Underligast av alla är Malin Siwe, som på Expressens ledare skrev om att problemet är att folk hånglar offentligt. Sådant ska skötas i det privata, inte offentliga rummet, och det ska man tänka på oavsett sexuell läggning. Men det är inte så det ser ut. Oreflekterat kan jag kyssa min nuvarande pojkvän i kassaköer, på busshållplatser eller ge honom en puss på kinden. Fullständigt utan rädsla för blickar, kommentarer eller att få en kamera uppkörd i ansiktet från någon som tar sig rätten att objektifiera min lust och sexualitet. Att Siwe anser att heteros borde tänka till innebär inte att lusten efter att få kyssa den man är attraherad av i det offentliga rummet kommer att försvinna.

Jag skulle vilja ge en stor eloge till tjejerna på tunnelbanan som vågade kyssas öppet, men det känns helt befängt. Att man ska våga kyssa varandra i offentligheten, oavsett kön och sexualitet, år 2011. Det borde vara en självklarhet, men det är det inte.