Män förväntas kunna slå – och tåla slag

Jag har precis gått igenom Valborghelgens händelser i nyhetsflödet. En av årets värsta fyllekvällar har, som vanligt, slutat i en rad fall av misshandel, knivdåd och livshotande skador.

I Alby knivskadas MP-politikern Anders Wallner svårt vid ett rån.

Under natten fick Stockholmspolisen in ett femtiotal anmälningar om misshandel.

I Säffle greps en 21-åring man, misstänkt för att ha slagit en annan man i huvudet med en flaska.

I Norrköping misshandlades en man, efter att ha sagt åt två tonårspojkar att inte köra moped på gångbanan.

Så fortsätter statistiken från, i stort sett, varje stad.

Merparten av fallen har två saker gemensamt. Det handlar om våld på offentliga platser och det rör mäns våld mot män.

”Som man har man fortfarande alltid ett krav på sig att kunna fysiskt försvara sig och sin familj”, sa journalisten och författaren Erik Helmersson i förra veckans avsnitt av SVT:s litteraturprogram Babel. Män förväntas inte vara våldsamma, men om det skulle hända något ska man kunna ta till våldet i försvar. Hur moderna och jämställda män än må vara, ska de fortfarande kunna stå emot våldsamma angrepp och ta till knytnävarna när det krävs.

Inte heller finns det någon diskussion om rädsla för överfall och misshandel när det rör män. Trots att det är troligare att män råkar illa ut i det offentliga rummet, riktas råden om hur man ska bete sig ständigt mot kvinnor. Det är vi som är uppfostrade med att ta omvägar på upplysta gator, inte dricka för mycket, ha mobiltelefonen redo och ta sällskap med en vän. Kvinnors rädsla för det offentliga rummet nattetid är väl befäst och innebär att många undviker att röra sig ute. Men mäns eventuella rädsla finns inte på samma sätt.

Jag har flera manliga vänner som utsatts för misshandel. Jag vet få som aldrig har hamnat i en hotfull situation. Inte många av dem har senare kunnat prata om det som hände och verkligen bearbeta det. Det finns en cementerad uppfattning om att lite stryk får man tåla som man. Det tillhör uppfostran att ha blivit slagen någon gång. Likaså finns inte samma medvetenhet om att vara ett offer. Blir en man misshandlad borde han ha kunnat försvara sig, eller hade sig själv att skylla. Han måste ha provocerat fram det eller själv ha börjat.

Den sommartid som nu väntar, med utomhusfester och ljumma nätter, kommer med största sannolikhet att innebära att många kvinnor får ta emot varningar. Vi kommer att begränsas i våra färdvägar och beteenden, undvika att vara ute själva. Det är ett demokratiproblem att ta på allvar. Men vi kommer åtminstone att kunna tala högt om rädsla för överfall, ge varandra råd om olika strategier.

Det är dags att vi också börjar tala om mäns rädslor och överfallsrisker. Ökad jämställdhet kräver att vi gör upp med myten om starka män som i alla lägen kan försvara sig själva eller andra.