Det är inte Kissies fel att unga mår dåligt

I SVT Debatt i torsdags diskuterades det vaga ämnet ”bloggosfären”. I praktiken var det enbart bloggaren Kissie som diskuterades. En ensam person och hennes framgångsrika blogg anklagades för att inspirera unga till ätstörda beteenden som bantning genom barnmat, skönhetsoperationer och destruktivt leverne. Den senaste tiden har hennes kopplingar till nazistiska rörelser uppdagats. Hon har även hotat journalister.

Detta var det som hon borde ha ställts till svars för, som en offentlig person och vuxen människa. Men att anklaga henne för att förstöra en generation unga tjejer och påstå att hon har något ansvar i ungdomars ökade psykiska ohälsa är ren idioti.

Jag äcklas av de vuxna människor som bekvämt skyller allt på en liten klick av bloggare eller skakar bekymrat på huvudet åt den makt de sägs ha över unga tjejer. Som om unga inte kunde tänka kritiskt.

Det är ett fegt sätt att inte se en komplex problematik där många unga människor i dagens samhälle är förlorare. Kissie och andra bloggare blir ett mål att peka ut, när man vill undvika frågor kring besparingar på skolhälsovård, bostadsbrist och en arbetsmarknad med hög arbetslöshet och dåliga villkor.

För ett tag sedan föreläste jag för en grupp medelålders människor kring den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar. Jag använde mig av Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport som tydligt visar att ohälsan förvärras av dåliga resurser inom skola och barnpsykiatri. Faktorer som ligger bakom de allt högre ohälsotalen är höga krav och osäkerhet inför en otrygg framtid. Efter genomgången kom frågan:

”Men handlar det inte mest om att unga sitter på det där Facebook hela nätterna?”

Det är symtomatiskt för en vuxengeneration som pekar ut ungas värld som någonting både obegripligt och farligt. Lätt att skylla på, är det däremot. Men nej, det är inte Kissies fel att skolpsykologer saknas när ännu en ung tjej har sår över hela armarna. Det är inte Flashbacks ansvar att en kille har självmordstankar. Facebooks forum är ofta mer av en tröst än ett ok för den unga som inte kan sova för att ångesten är för tung. Modebloggare kommer inte att ge en ätstörd några bantningsknep som hon eller han inte redan läst sig till och provat.

Om man är engagerad i ungdomars situation finns det massor att göra. Erbjud läxhjälp i något av de ideella initiativ som finns, natt- eller nätvandra, bli jourhavande medmänniska i någon telefonlinje. Inte minst kan man kämpa för att vård och skola ska få bättre resurser för att snabbt kunna hjälpa unga i behov av psykisk stöttning.

Att istället peka finger åt bloggare och ge en enskild person skulden för ett helt samhälles misslyckande är däremot ännu ett svek av en ung generation som behöver hjälp.