Fredrik Reinfeldts folk kände sig i veckan nödgade att lägga ut ljudfiler på regeringskansliets hemsida för att bevisa att Dagens Nyheter felciterat honom i en intervju om hyresrätter. Diskussionen efteråt handlade sedan om Reinfeldt vs DN i stället för sakfrågan. Synd, eftersom det stora flertalet bryr sig mer om sitt boende än DN:s rubriksättning.
Rubriken på Dagens Nyheters förstasida i måndags löd ”Reinfeldt: Hyresrätter dålig idé i city” – vilket Reinfeldt enligt pressekreteraren Roberta Alenius aldrig sagt. Pressmeddelandet på regeringens hemsida fick senare rubriken ”Reinfeldt: Hyresrätter bra idé i city.”
Lyssnar man på banden från intervjun hör man bland annat Reinfeldt säga: ”Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrättens idé funkar inte i Stockholms innerstad. För hyresrättens idé är att man går in och ur ett hyreskontrakt och betalar en viss hyra. När man inte vill bo där så lämnar man den. Man anser inte att det finns ett värde kopplat till hyresrätten. Det vet alla som följer det att så fungerar det inte i realiteten. Här finns det en svartmarknad där man anser att även hyresrätter och kontrakt på hyresrätter har ett värde.”
Han säger också vid flera tillfällen och på olika sätt att ”hyresrätter behövs”.
Reinfeldt uttrycker helt enkelt en åsikt de flesta av oss stockholmare kan skriva under på. Hyresrätter är kanon som idé – men i Stockholm har marknaden havererat. Ett förstahandskontrakt i innerstan – utan motprestationer eller väldigt goda kontakter – är sällsynt som en tulipanaros och svårfångat som sjöodjuret. Det hade varit betydligt mer alarmerande om Reinfeldt hade påstått att vi hade en fungerande hyresmarknad i Stockholms innerstad. Det hade varit lögnaktigt och världsfrånvänt.
Alla vi som trasslat oss fram i en ”bostadskarriär” vet att hyresrätten kommer till dig först efter år av köanden, knasiga skenbyten, utpressning, pengar under bordet, kontakter och döda släktingar. 36 procent av lägenheterna i Stockholms innerstad är hyresrätter. De ärvs, säljs och sitts på i generationer. De annonseras inte ut och de lämnas sällan tillbaka till värdar.
Förra söndagen hjälpte jag en kompis att flytta. Efter skilsmässa och en mellanlandning i en hyrestvåa var det dags att flytta in i en större lägenhet. Enligt den stockholmska bytesekonomin byttes en busbillig tvåa med kungsbalkong på översta våningen i ett funkishus på Kungsholmen mot en okej trea med högre hyra men utan balkong på Södermalm.
På mäklarsvenska kan hyrestrean på Söder bäst beskrivas som ”en dröm för den händige”. På vanlig svenska: snudd på pundarläge.
Tejpad el i badrummet, inrökta gula väggar i vardagsrummet och stora hål efter uppskruvade stringbokhyllor i ett av sovrummen. Helt normalt slitage sa värden och inget som skulle åtgärdas. En arrogans som kan pågå eftersom marknaden är helt orörlig.
Men det finns förstås också vinnare på Stockholms hyresmarknad, inte minst svartmäklare. För att citera en driftig och nöjd person i bekantskapskretsen: Solen skiner på oss i gråzonen.
