Bildt – politikens svar på Christer Sandelin

Efter den monumentala succén för TV4-programmet ”Så mycket bättre” går det att dra två slutsatser inför 2011. Genren snäll-tv exploderar och utröstningar och pakter förpassas till den historiska soptippen. Artister och kändisar kommer att stå på rad för att i ett tillåtande format på bästa sändningstid få vara sårbara, blotta sina inre och framför allt – säga som det är. På riktigt. För detta belönas de med höga tittarsiffror och nystartade karriärer.

Svenska politiker har mycket att lära av ”Så mycket bättre”, och inte minst av Christer Sandelin som i ett avsnitt av ­succéserien meddelade att bästa sättet att ladda batterierna var att ”runka och käka glass”.

Frågor på det?

Han har kört rattfull, varit på behandlingshem för missbruksproblem och han har inte haft en ordentlig hit sedan ”Dover-Calais” 1986. Och han har på rekordtid letat sig tillbaka till folkets hjärtan. Unga, gamla och pensionärer.

Vilket osökt leder tankarna till Morgan Johansson och Socialdemokraternas många hållningar i FRA-frågan denna vecka.

Den som försöker hänga med i var Social- demokraterna står i frågan om signalspaning gör bäst i att rita en mindmap. Fram till häromdagen var beskedet att FRA-lagen skulle rivas upp och göras om. I tisdags gav Morgan Johansson, ordförande

i riksdagens justitieutskott, besked om att S ställer sig bakom regeringens planer på att låta Säpo beställa signalspaning och att lagstiftningen inte behöver rivas upp. Vilket fick riksdagsgruppen att gå i taket. Det var inte partiets linje. Än.

Låt oss utgå från att Morgan Johanssons uttryckte något han verkligen tror på. Att det är rätt att Försvarets radioanstalt bedriver signalspaning i kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. Och att Säpo bör kunna utnyttja signalspaning tillexempel i kampen mot terrorister.

Han lanserade detta och fick som svar pisk från de egna leden.

På liknande sätt togs kristdemokraten Bengt Germundsson i upptuktelse av partisekreteraren efter att han öppet kritiserat KD-ledaren Göran Hägglund.

Och utrikesministern Carl Bildts obekymrade twittrande om terrorattacken i lördags fick Reinfeldt att rynka pannan. Bildts svar – ”uppenbarligen visste jag vad jag twittrade om” – befäster bara bilden av en person som inte frågar någon om råd var skåpet ska stå. Bildt är helt enkelt svensk politiks svar på Christer Sandelin.

Visst, det finns många skillnader mellan feelgood-tv och svensk inrikespolitik.

Christer Sandelin har till att börja med ingen partilinje att köra över.

Men det finns också likheter.

Intrycket av att någon säger något inte för att man tror att det ska gå hem hos chefen, eller för att det har förankrats i någon opinionsmätning, utan för att man verkligen tror på det – det funkar.

Alla partier som har lust att gå framåt i nästa val bör helt enkelt studera Sandelin-effekten noga.