ÅSIKT

Åh en blomma, tack, vad fint

Lisa Magnusson om tjejtidningarna

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag läser nya numret av svenska Glamour. Det första uppslaget föreställer smala skådisen Kiera Knightley med tuttar som gjorts större för att sälja Chanels parfym. Sedan följer ytterligare elva sidor retuschade magra reklammodeller. Därpå: Chefredaktören Jonna Bergh Wahlströms ledare. Ja, Jonna Bergh, ni vet, hon från Expressen Fredag och Fittstim. Hon skriver att hon "häpnar" över att en undersökning som Glamour gjort visar att läsarna har ett stört förhållande till mat och träning och att:

"15% ständigt räknar kalorier.

30% äter nyttigt bland andra, men onyttigt när ingen ser.

53% tröstäter.

54% har gått på en diet, 49% av dem har gått på tre till tio dieter.

22% har stoppat fingrarna i halsen efter att de har ätit.

66% tränar, varav 41% tränar tre-fyra gånger i veckan. 13% tränar så mycket som fem till sju gånger i veckan eller mer."

Nämen?!

Det är svårt att veta vad som kommer först, hönan eller ägget. Har kvinnor grava ätstörningar för att de läser botoxblaskor, eller läser kvinnor botoxblaskor för att de har grava ätstörningar?

Svenska Glamours amerikanska systertidning hyllas just nu världen över för att de haft med en bild på en brud som har lite mage. En enda ynka bild och redaktionen drunknar i beröm från kvinnor som inte vet till sig av tacksamhet. Så har vi alltså kommit till punkten att kvinnor TACKAR för ett nummer som kör 100 smalisar och 1 (1!!!) tjej med mage - och det var inte ens i ett reportage om skönhet och mode utan i en sån där hycklande artikel som handlar om att älska sig själv fastän man inte är perfekt, det var därför hon var med, magbruden, för att visa att man är okej TROTS mage. Det är så sorgligt. Som en ensam, skral röd ros från en partner som år efter år betett sig som ett svin och fått en att tvivla på sig själv genom att psyka en med ondskefulla små antydningar om att man inte riktigt duger. Och läsarna bara: Åh en blomma, tack, vad fint!

Vid en första anblick verkar botoxblaskorna kanske vilja väl, men därinunder handlar allt om att bli liiite snyggare, liiite duktigare på jobbet, ett liiite skönare knull, liiite, tjaa, bättre helt enkelt. Ingen räcker till. Inte egentligen.

Jag skulle vilja injicera en antidot i alla kvinnor som vuxit upp på den där fattiga födan: Förmågan att tänka skitsamma. Vara lite generös mot sig själv.

För man måste inte vara så duktig. Man måste inte ens göra sitt bästa, det kan räcka att bara vara lite halvbra. Man får göra bort sig, man får bli för full, man får ha fel. Man får göra fel. Smetigt rött läppstift är okej, och det är okej att klä sig fult, vara ful, dum, okunnig, tråkig. Man behöver inte veta vad man håller på med. Åååh, tänk om det fanns en blaska som spred det budskapet på riktigt.

Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.

Läs hennes blogg här.