ÅSIKT

Fel kräva judar på ursäkt för Israels agerande

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det ropas på kollektivt ansvar den här våren, mer än någonsin förr. Jag antar att det är ett sätt för oss att bearbeta det faktum att vi, till skillnad från vad kulturhistorien har lärt oss, inte alls är individer utan att våra jag blir till i nya konstellationer, och upplöses, gång på gång på gång, snabbare än du hinner säga Deleuze. Så vilka skall vi egentligen beskylla när några mongon attackerar en konstnär i islams namn, och slår sönder hans glasögon?

Ja, inte kollektivet muslimer åtminstone. Jag rodnar av sekundärskam när jag ser hur människor utan att blinka fordrar att alla som kallar sig muslimer tar avstånd från terrorism och mordhot och misshandel. Jag vrider mig generat som en nyagnad mask när alla delar av den grupp som kallar sig katoliker avkrävs en ursäkt för de sexuella övergrepp mot barn som vissa präster har begått. Och seriöst, jag finner inte ens ord för att beskriva förlägenheten jag känner å andras vägnar när man håller alla judar ansvariga för något som den israeliska armén har gjort.

Jag tror absolut på kollektivt ansvar i viss mån. Jag tror att man obönhörligen formas av de gemenskaper man ingår i, och de gemenskaper som priviligieras på bekostnad av andra mår nog bra av att vara medvetna om det och försöka motverka det i den mån de kan. Men det är sådan enkel matematik, detta att se att även om t ex alla överfallsvåldtäkter begås av män så betyder inte det att alla män är överfallsvåldtäktsmän.

Konstnären Jan Stenmark har illustrerat det här väldigt bra i en bild som föreställer en femtiotalsfamilj som ber kring ett köksbord. Under bilden står det: "Jag vet att man inte ska dra alla över en kam, men ända sedan far gav mig stryk för att jag svurit vid frukostbordet hatar jag svenskar". Jag älskar den där bilden. Den visar så tydligt på problemet med att reducera andra. Den visar så tydligt vad det egentligen handlar om: att godtyckligt bunta ihop folk utifrån sina egna fördomar, och kräva av dem att de skall förhålla sig till det.

När den tanketröga Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, kräver att judarna skall ta avstånd från mord begångna av den israeliska armén så gör han det för att han själv har så dålig koll att han inte är förmögen till urskiljning. Han söker därför slipa ned allt som står ut på ett otrevligt sätt i hans värld.

Well, Torbjörn Tännsjö, du är bland annat vit, man, filosof, västeråsare och kommunist. Tänk om du hela tiden ifrågasattes på grund av det. Typ om du gång på gång tvangs urskulda dig själv för vad vita människor gjort mot svarta före din tid, för vad män gör mot kvinnor i världen idag, för idiotiska saker som andra filosofer har tänkt, för sexuella övergrepp begångna av västeråsare, och för alla mord som kommunisterna gjort sig skyldiga till.

Om du jämt reducerades till enstaka gemenskaper som du tillhör, om du ständigt ställdes till svars för allt som gjorts av andra delar av de gemenskaperna, då tror jag att du skulle ha en mindre vårdslös syn på den där sortens ifrågasättande. För, om man tänker på det, varför skall du be om ursäkt för sådant som andra har gjort? Du är en del av dem, men du är inte synonym med dem.

Du är så mycket mer. Alla andra också.