ÅSIKT

Knarkarna offras för en fluffig felfri värld

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi var ett gäng som satt på krogen häromdagen och förfasade oss över kristendomen sådär i största allmänhet. Det landade i något jag sade om att katolicismen ändå är värst, att påven fan tar priset. De andra instämde och så tog vi alla en eftertänksam klunk ur våra glas.

Han har ju en moral att försvara, påven, det förstår jag också. Det ingår mer eller mindre i hans arbetsbeskrivning att stå i kollisionskurs med samtiden, i alla fall om han skall förvalta sitt uppdrag i linje med sina föregångares vilja. Oh, well.

Men vi kan kanske vara ense om att den nuvarande påven är direkt hemsk? Så gudomlig han är så förstår han ju konceptet hiv. Han lär också vara införstådd med att han har ett oerhört stort inflytande över världens människor, i rika såväl som fattiga länder. Det finns så många som tror på honom och lyssnar till honom, han har verkligen möjlighet att göra skillnad på riktigt.

Han skulle kunna använda sitt inflytande till att minska lidandet. Han skulle kunna säga något i stil med att sexuell renlevnad är grejen, men att kondom är bättre än inget. Det gör han emellertid inte. Han skiter i den könspest som grasserar, säger att kondom är rätt och slätt ”förkastligt”.

Det hela påminner lite om svenska politikers inställning till sprutbyten. De har en princip: Droger är dåligt! Principen kom nog till för människans bästa, men nu har det istället blivit tvärtom: människan är underordnad principen.

Nollvisioner handlar aldrig om empati utan om estetik, vare sig man önskar utrota utomäktenskapligt sex eller drogmissbruk. Målet är en fluffig felfri värld, men vägen dit är en evighetslång labyrint som snitslas med liv.

Mm, seriöst. Om påven hade brytt sig på riktigt så hade han förespråkat kondom. Och om svenska politiker verkligen hade velat hjälpa dem som knarkar, om man varit emot knarket snarare än knarkarna, så hade ju inte varit så svårt att ta ställning till om staten skall erbjuda rena sprutor. Statliga sprutbytesprogram sätter stopp för smittor och upprättar en naturlig kontakt med drogmissbrukarna så att man kan försöka hjälpa dem. Ändå emotsätter sig många politiker ängsligt dylika åtgärder. Jag har fortfarande inte riktigt lyckats förstå varför, men resonemanget verkar lyda som så att om man anpassar sig till verkligheten så kan det ”sända fel signaler”, gratis sprutor skulle kunna uppmuntra folk att bli heroinister. Goddag, yxskaft.

Varför är det ens krimininellt att knarka? Det rimligaste vore väl att betrakta narkotikamissbruk som allt annat självskadebeteende, i stil med att svälta sig eller skära sig. Det är inte maten eller de vassa föremålen eller drogerna det är fel på, utan misshandeln av den egna kroppen. Och den får man snarare bukt med genom att vårda så gott det bara går, inte genom att straffa. Är det verkligen så svårt att förstå?