Krönika

Lisa Magnusson

ÅSIKT

Rut-debatten ställer kvinnor mot kvinnor

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det verkar vara så svårt att få ihop vardagslivet nuförtiden, och jag förstår inte varför. Socialdemokraterna i Stockholm föreslår att man skall införa en butlertjänst i tunnelbanan så att folk kan lägga ut sina hushållssysslor på entreprenad och därmed spara in dyrbar tid.

"När ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen?", frågar några sossar retoriskt i samband med lanseringen av denna idé. "Och när ska insikten drabba att det är barnalstrandet som hindrar allt detta?", tillägger Lena Andersson i en ledarkrönika i Dagens Nyheter.

Butlertjänsten är ett svar på det borgerliga rut-programmet som innebär att staten delvis bekostar rengöring, tvätt och underhåll i hemmet. Förutom rut-programmet sjösattes också rot – reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Aftonbladets Elisabet Höglund har rapporterat om hur rot fått hantverkarna att höja priserna: Eftersom staten skjuter till pengar så kan man lika gärna kräva kunderna på typ halva den summan, det blir ju ändå billigare för dem än om de skulle betala allt själva.

Och rut? Well, som ”Uppdrag granskning” visade i går kväll så går rut ut på att svenska föräldrar får mer tid med sina barn genom att baltiska kvinnor ger upp sina. Jag tycker att reportaget känns sådär. Jag gillar inte hur man – mellan raderna – ställer kvinnor mot kvinnor, hur man i tysthet håller svenska mammor ansvariga för de gråtande barnen i öststaterna. Det är en blott alltför enkel matematisk lösning. Östeuropeiska fäder som överger sina barn för rot-projektets skull nämner man inte med ett ord.

Problemet är inte att fattiga kvinnor får städjobb utomlands, utan att länderna de kommer från är utfattiga. Scenerna från Lettland för tankarna till ett Sverige innan folkhemmet, ett tröstlöst, lerigt Moa Martinson-land. Äckligt är dock att dessa kvinnor, mammor, inte längre får en vecka ledigt var tredje månad, så att de kan hälsa på sina barn. Att kunderna, de svenska rut-nyttjarna, begärt att städerskorna bara skall få lite ledigt kring sommar och jul.

Man kan inte släppa in en främling in i sitt hjärta, man kan inte låta en okänd städa ens stökiga hem, inte med mindre än att man slutar se den städande som en person. Därför vill inte kunderna att de ordinarie städerskorna tar ledigt, då måste de ju börja om med en ny. Och därför lär inte ”Uppdrag granskning” göra någon större skillnad, annat än att några familjer kommer att byta tjänstekvinna för att slippa grannarnas sneda blickar. Det är nog allt. Det är ju inte som att någon av de berörda bryr sig, inte egentligen.

Jag skulle istället vilja ifrågasätta själva idén om att barnfamiljer inte har tid. Mina föräldrar hade jättemycket tid. De lekte aldrig med oss barn, vi fick sysselsätta oss själva, vi hade inga "aktiviteter", och om vi ville någonstans fick vi vackert cykla. Jag tror att skälet till att folk är så stressade är att man måste vara så jävla lyckad nuförtiden, särskilt familjelivet måste vara perfekt.

Livspusslet är inte en realitet, det är helt enkelt bara resultatet av en olycklig myt. Och den som är stressed på riktigt borde nog tagga ned istället för att lägga sin tvätt i händerna på någon annan, oavsett om denna annan befinner sig i hemmet eller tunnelbanan.