Vem vill ha en Silvia med tredubbla hakor?

Det stod i tidningen för någon vecka sedan att det ser ut som om drottning Silvia har plastikopererat sig. Och? Det vore inte särskilt konstigt.

Man är ju som bäst när man är typ sjutton, arton kanske, sedan går det bara utför. Fråga vilken äckelgubbe som helst. Det är ingen slump att det är små tonårsflickor de suktar efter.

Själv är jag 26 och har redan börjat lägga på mig. Mina stackars tuttar slokar mer för varje dag, ja det där penntestet ni vet, det som det stod om i VeckoRevyn när man var yngre: Sätter du en penna under bröstet och den stannar kvar är det kört, då har du häng. Själv får jag lätt fast tre pennor. Och jag kan inte ens skylla på att mina barn har ammat musten ur dem, för jag har inga barn.

Jag är som sagt bara 26. Jag vill inte ens tänka på hur jag kommer att se ut som tant. Ful och tråkig, förmodligen. Och när folk säger att de tycker mest om ”naturliga kvinnor” så menar de ju inte det. De menar ”naturligt vackra kvinnor”. Det är en jävla skillnad.

Jag menar, ingen skulle ju tacka drottning Silvia om hon gick runt med påsar under ögonen, bitterrynkor runt truten och tredubbla hakor = naturlig kvinna.

Så jag förstår om hon opererar sig.

Det sorgliga är väl mest att man alls bryr sig ett skit om hur man ser ut när man är så pass gammal som hon. Jag hade liksom hoppats att åren och erfarenheterna skulle tälja fram nån som står över sånt, nån som struntar blankt i om folk tycker man är snygg eller inte. Ja, jag skulle vilja bli en sån där riktig liten krutgumma. Inte en plastiktant.

Men det är klart. Om man har vigt sitt liv åt att vara ett kuttersmycke som bara står där och ler stelt medan ens make klipper av band med förgylld sax, ja då kanske man ser annorlunda på saken.