Abort stoppar ett hjärta som slår - än sen?

I tidningen står det om en kvinna som på kort tid gjorde två aborter, troligen för att hon väntade flickor och hellre ville ha en pojke. De anställda vid kvinnokliniken blev väldigt illa berörda hursomhelst, och skvallrade hos Socialstyrelsen. De hoppas nu att man skall utarbeta nåt slags direktiv för att hindra folk från att avbryta graviditeter bara för att fostret är av "fel" kön.

Men alltså. Säg mig hur det kan vara ett stort problem att en enskild kvinna väljer bort ett barn. Säg mig hur det ens kan vara ett stort problem att hon väljer bort två barn, och att hon kanske gör det för att de är flickor. Vi har kommit överens om att abort skall vara en lagstadgad rättighet i det här landet. Då kan det väl inte ses som beklagligt att folk också utövar denna rättighet? Det är något väldigt motsägelsefullt i att å ena sidan säga att man är för fri abort, men att det å andra sidan inte skall vara nåt jäkla preventivmedel utan bara användas i yttersta nödfall, eller åtminstone inte till att välja bort ungar på grund av kön. Särskilt olycklig är ju den inställningen om man jobbar på en abortklinik.

Och vad är egentligen alternativet? Jag menar de gånger då det inte handlar om en fin flicka på fjorton som blir gravid efter en överfallsvåldtäkt och dessutom har en sjukdom som gör att hon skulle dö om hon fullföljde en graviditet, eller jag vet inte vad ni tveksamma tänker er är ett nödfall. Men de gånger fosterfördriverskan bara är en vanlig trött småbarnsmamma som inte vill ha fler barn, eller en slampig brud som chansade och hoppades inte bli på smällen, eller en karriärkvinna som känner att det inte riktigt passar just nu? Inte kan man tvinga de här kvinnorna att i nio månader kånka runt på och sedan föda barn som de inte vill ha, bara för att det kanske känns bättre i magen på någon skrivbordsempat. Det vore ju rena övergreppet. Och det är ju inte som att de här kvinnorna bara kan gå och dumpa sina bebisar på Ja till livets huvudkontor sedan. Faktiskt är det lätt att få intrycket att de som är ordentligt kritiska till abort bara säger ja till livet fram tills att livet börjar skrika, bajsa och kosta pengar. Sedan står kvinnorna där med sina oönskade ungar, och ingen bryr sig längre om dem.

För det där snacket som abortmotståndare kör med om att de också drivs av omtanke med de gravida, det är ju verkligen ett skämt. De säger att de avråder från abort också för att abort ger kvinnorna långvarig ångest, och well, jag vet inte hur det är med er, men jag kan tänka mig att ganska mycket av den där ångesten är kopplad till abortmotståndarnas egen propaganda som i det närmaste ger sken av att en abort innebär att det lilla lilla barnet sugs ut ur livmodern och sedan slängs i papperskorgen där det ligger och huttrar och snyftar efter mor tills det självdör. Den sortens fioler spelar bara de makter på som vet med sig att de inte har rent mjöl i påsen.

Ja, abort stoppar ett hjärta som slår. Men än sedan? Jag kan omöjligt tycka att det är fel att stoppa det hjärtat, inte när jag vet att vi pratar om en pytteliten grodd som faktiskt inte ens har något medvetande. Om man tänker på det så är det väl egentligen inte särskilt farligt.