ÅSIKT

”SD hoppas på er förstagångsväljare”

Läs Ezpeletas krönika

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag är rädd för er. Förstagångsväljarna. Jag är verkligen det.

När jag gnuggar på den finniga kristallkulan blir jag mörkrädd. Är det ni som är framtiden?

Den första solidaritetslösa generationen. Individualismens renrasiga avkomma. Barn av er tid.

Den 19 september är det val och ni ska rösta för första gången.

Ni ska få vara med och välja vilken navelskådare som ska få styra Sverige de närmsta fyra åren. Det handlar inte längre om ideologi, om värderingar och principer. Man röstar med miniräknare. Man förväntas göra ett börsklipp – hitta den kandidaten som ger er störst ekonomisk avkastning. Och som de kämpar för att överträffa varandra!

Valrörelsen liknar ett SM i skattesänkningar.

Några av er är sugna att rösta på Sverigedemokraterna.

Jag kan nästan förstå det. Ni har ju fått lära er att flyktingar ska vara lönsamma.

En bra affär. Människan har blivit en vara. Och flyktingar är en dyr vara med fabriksfel, menar Sverigedemokraterna som vill införa både importförbud och öppet köp på defekta flyktingvaror.

Det är minst sagt olyckligt. Grunden för flyktingpolitiken borde vara solidariteten, inte nyttan.

För er som är under 20 och kanske aldrig hört ordet tidigare:

Solidaritet betyder enligt Wikipedia att man kollektivt ”tar ansvar för något, inbördes gemenskap, ett i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.”

Förr i tiden, tro det eller ej, var det faktiskt ett vanligt ord. Framförallt socialdemokraterna använde det flitigt. Jo, jag vet, det är svårt att tro det. Men socialdemokraterna har inte alltid varit såhär ideologiskt ynkliga. Borgarna har det. De har tjatat om skattesänkningar sen första Moseboken. Men det är först på slutet – ungefär när ni föddes – som sossarna började leka Följa John med borgarna och apa efter retorik och partiprogram.

Olof Palme vänder sig nog i graven. I en debatt i början på 80-talet, förklarade han varför han var en ”demokratisk socialist”:

”Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del av oerhört rika; när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna; när jag som mycket ung kom öga med öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna; när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige.”

Svårt att tänka sig Mona säga det här, va? Och tror ni Göran Persson ser på världen med samma vidvinkelobjektiv? Ha ha!

Det betyder såklart inte att världen blivit mindre orättvis.

Människorna i Indien är fortfarande fattiga. Förenta staterna fortsätter att förnedra, både på hemma- och bortaplan. Krig är en ständigt förnyelsebar källa, fattigdomen förökar sig som kaniner och människor kommer att fortsätta att fly.

Skillnaden är att nu skiter vi i orättvisorna. De angår oss inte längre. Åtminstone inte så länge någon, mot förmodan, lyckas ta sig hela vägen till Sverige och söker asyl.

Många av oss anade att det skulle bli så här. När Sverige hade sin EU-omröstning på 90-talet var jag lika gammal som ni är nu. Det var mitt första val. Jag röstade nej till EU. Mitt främsta argument var att Sverige skulle öppna sig mot Europa, men sluta sig mot världen.

Och visst blev det så.

De svenska politikerna har blivit närsynta och med ögonen i naveln.

Världen kan falla samman, men de fortsätter att rulla navelluddet till valfrågor.

Och trots att vi reser mer än vi gjort tidigare är människorna i världen mer främmande än någonsin. Vi reser inte längre för att förstå, utan för att vila eller festa eller shoppa.

Vi vill inte bättra världen, utan solbrännan. Och den del av världen som inte erbjuder vita stränder och bra shoppingstråk, har blivit hotfull och skrämmande.

Så vi bygger sandslott när vi besöker världen och skyttegravar när världen kommer till oss.

Det finns bara ett botemedel mot det. Solidaritet. Det ord som politikerna vanskött och era målbrottsstämmor knappt yttrat.

Sverigedemokraterna hoppas på er. De tror att ni är mottagliga för deras lögner och skrämselpropaganda. Var solidariska och gör dem besvikna.