ÅSIKT

Läraren gör det jag varnat mina barn för

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Om någon krävde av mig att jag skulle skriva en sexberättelse, skulle jag be personen dra åt helvete. De flesta av oss skulle nog göra samma sak.

Av den enkla anledningen att jag upplever min sexualitet som en privat angelägenhet, som en del av min intimitet. Jag väljer var, med vem och hur jag delar med mig av den. Det finns inget godtagbart skäl till varför jag ska öppet ventilera mina upplevelser eller fantasier. Min sexualitet är helig. Och den begränsar sig inte till var jag stoppar in min kuk. Den innefattar också mina tankar och mina ord kring den. Mina minnen. Mina fantasier.

Jag har en dotter som snart fyller 14 år, precis som eleverna i Tomelilla.

Jag har försökt förmedla det här till henne. Att hon ska värna om sin sexualitet. Att hon inte ska göra något mot sin vilja. Och att sexualiteten är inte bara det som sker under lakanen. Orden är också en del av den. Det är viktigt att hon förstår det. Det är ibland svårt i den åldern att förstå att det du skriver på Facebook, i MSN-chatten eller lägger upp på en blogg, kan misstolkas eller läsas av fel personer. För sexualiteten utövas också med språket. Jag tror att alla vi som har barn är vaksamma över hur våra barn använder internet, jag tror att vi alla har uppmanat dem att vara försiktiga med vad de skriver.

Om hon då en dag kom hem från skolan och berättade att läraren tvingat henne att skriva en sexberättelse, egen eller påhittad, skulle jag bli skogstokig.

Jag skulle anmäla idioten.


Det som skett i Kastanjeskolan i Tomelilla, där en lärare tvingat eleverna att skriva sexberättelser, är i mina ögon ett övergrepp, en mikroskopisk våldtäkt. Oförlåtligt.

Läraren är en vuxen person som missbrukat sin auktoritet och tvingat barnen att dela med sig av en mycket känslig och privat aspekt av livet.

Hon har inte gett dem alternativ (de fick bara välja mellan egna erfarenheter eller påhittade berättelser), ingen vet vem som får läsa barnens sexberättelser, i vilka händer de hamnar. Och hon gör det med barn i känslig ålder, med en trevande sexualitet. En nyutsprungen, utforskande och osäker sexualitet som står på darrande ben.

På samma sätt som de har svårt att veta vad man kan säga eller skriva om på sociala medier, är det logiskt att tro att barn även har svårt att veta vad de ska berätta eller hålla käften om i en skoluppsats. En uppsats där man dessutom förväntas visa språklig rikedom och inlevelse.

Den här läraren gör precis allt som jag varnar mina barn för.

Och hon gör det i skolan, den plats där både barn och föräldrar borde känna sig som mest trygga.