ÅSIKT

Låt alkohol bli en del av vår vardag

Martin Ezpeleta om vår oförmåga att dricka ”lagom”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Alla vet att svenskar har en osund relation till alkoholen. Inte bara i Sverige. Även i Argentina är svenskars dryckesvanor välkända. Man förmodar, med rätta, att den svenska blygseln behöver hjälp för att övervinnas. Mycket hjälp. Gränsen har också flyttats för när man anses vara full i Sverige. Kåsören Richard Fuchs skrev att i Sverige anses man inte vara full om man kan ligga på marken utan att hålla i sig.

Att tygla den här kulturella vildhästen har hittills visat sig vara en övermäktig uppgift. Jag berättade för några argentinska vänner om den svenska alkoholkampanjen ett glas vin, ett glas vatten och alla skrattade lite oförstående.

– Vem fan vill dricka vatten när man är på fest? Kan man inte bara dra ner på tempot om man märker att det kan bli för mycket, undrade de.

Argentinare dricker alkohol med svensk förnuftighet. Det gör inte svenskar. Du ser nästan aldrig människor i Argentina som ragglar hem klockan sju på morgonen när uteställen stängt. Som med fradga i mungipan förklarar hur mycket de älskar varje förbipasserande. Nä, sådant zick-zackande och irrationella kärleksförklaringar är ett svenskt eller nordiskt signum.

Nu är det såklart så att svenskar varken har upphovsrätt eller ensamrätt på alkoholkoman – men de har en inställning som känns helt främmande i sydligare breddgrader: Oj, vad jag ska supa mig full ikväll!

Det här uträknade och planerade formen av idioti är ju synnerligen märklig. Hur fan tänker man? Vi snackar ju om flera promillen över blygseltröskeln. Många glas fler än nödvändigt för att bete sig som en social varelse.

Att planera in (och inhandla till) ett tillstånd som man redan i förväg vet att man inte kommer att njuta av är ju mer än bara obeskrivligt korkat. Det är ju ren självdestruktivitet. De korkar inte upp en flaska, de öppnar Pandoras ask. Varje jävla helg.

När mina barn var på besök i Sverige förrförra året firade vi nyårsafton i Norrland. De minns och berättar fortfarande om hur fulla människor var. De hade aldrig varit med om det. De hade aldrig sett människor ligga och sova mitt i natten mitt på en snöfylld landsväg.

Men trots att det här inte är någon nyhet, trots att vi tjatat om det i oändlighet, trots alla alarmerande rapporter, så verkar det omöjligt att sänka promillehalten.

Det är kanske dags att tänka om. Att sluta smutskasta i offentlighetens ljus det vi så innerligt förhärligar efter nattens intrång i vårt privatliv. Varför Loka måndag till fredag och Rioja på helgen? Varför lättöl innan solnedgång och en hel bag in box innan gryningen? Varför antingen eller?

I Almedalen har två tjejer fått besöka tv-studion och berättat om sin fantastiska bedrift... *trumvirvel*... de har festat utan alkohol! Wow!

Det är ju nästan lika korkat, eller åtminstone del av samma problem. Att inte kunna hantera alkoholen, att inte kunna ha en naturlig relation till den.

Ännu ett omöjligt lagom i lagom-landet.

Det är dags att lära sig att tycka om alkohol, inte bara vad den gör med oss. Varför inte låta barnen smaka på vinet, skåla i bubbel eller smutta på snapsglaset? Låt alkoholen bli en naturlig del av vardagen.

I Sverige har alkoholen blivit en religion, som vi ömsom dyrkar, ömsom fruktar.

Avmystifiera den. Det kommer inte utrota den redlösa fyllan, men kanske kan den – som i Argentina – bli ett ovanligt övertramp och inte som i Sverige, den normala steglängden.

Martin Ezpeleta