ÅSIKT

Klüft sätter fingret på tidens dilemma: prestationskraven

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Carolina Klüft satt i SVT-studion härom dagen och pratade om hur det känns att bli missförstådd. Många menar att hon borde lägga av nu när resultaten inte är på högsta världsklass, istället för att krampaktigt försöka hålla sig kvar i rampljuset. Klüft förklarade att det inte handlar om prestation - "medaljerna kommer som ett bonus". Vi måste, uppmanade Klüft, våga prata om andra värden: om passionen som driver oss, inte bara prestationen.

Förmodligen utan att vara medveten om det, sätter Klüft fingret på ett av nutidens stora dilemma: De enorma prestationskraven, som vi omger oss med. Från andra och oss själva. I jobbet, som föräldrar, i våra förhållanden. Och, så klart, i sängen.

I söndagens DN publicerades ett reportage om sex i Sverige, vars andemening var att svenskar har blivit mycket öppnare för lust och njutning.

Bevismaterialet radades upp: kvällstidningar som grafisk GPS till G-punkten, Apotekets ökade försäljning av sexleksaker, dildon som verkar vara lika vanlig i byrålådan som öronproppar, sexterapeuter frodas som terrorexperterna efter 11 september. Och så vidare.

Men någonstans i artikeln, nästan som en bisak i andra uppslaget, tänds en liten varningslampa: Prestationskraven är höga i sängen – “i den djupaste delen av allas våra resonansbottnar ekar egentligen en enda fråga: Duger jag?”

Vårt sexliv (och inte bara sexlivet) mäts utifrån vår prestation. Vi bedöms utifrån vad vi levererar. Därför förser vi oss med tekniska prylar. Penisringen "Bertil" (mest sålda sexleksaken på Apoteket), en attrapp i röven och, i brist på fler hål, en massagestav i munnen, tills hela vår kropp vibrerar som en batteridriven sexleksak.

- Är det skönt?

- Va?

- ÄR DET SKÖNT!?

- Ta ut dildon, man förstår inte vad du säger när du har den i munnen som en eltandborste!!

- MEN OM DU STÄNGER AV G-PUNKTSVIBRATORN, KANSKE DU HÖR VAD JAG SKRIKER!

Vi är prestationsmaskiner under lakanen. Kulan ligger pudrad och varm i handen. Ribban får aldrig falla. Längden är allt. Fråga Carolina Klüft. Smekningar till första kurvan, penetration i upploppet och utlösningen som en obligatorisk målgång. Så OS-satsar vi i sängen.

Snabbt och effektivt. Bra mellantid och utmärkt sluttid. Men vilken usel fritid!

För ett par i DN:s artikel förklarar nyckeln till ett lyckligt sexliv.

"Allt får ta den tid det tar, det finns inga krav på prestation, bara en gemensam längtan efter att få njuta av varandra".

Så enkelt och ändå så hopplöst svårt i dagens samhälle: Att rulla ihop måttbandet, att stoppa tidtagaruret. Att inte vara tvungen att leverera.

Carolina Klüft hoppar längd för att hon älskar att göra det, oavsett om hon hänger i luften som en regnbåge eller ser ut som om någon kastat macka med henne. Men eftersom hon inte längre “presterar” vill vi dumpa henne.

Att göra sig av med något överflödigt heter för övrigt “descarte” på spanska. Lägligt likt den franske filosofen, för att fastställa maximen för den här dumpnings-filosofin:

Jag presterar, alltså är jag.

Martin Ezpeleta