Dags att kliva ur Palmes skugga

Det är kanske att svära i kyrkan, men jag tycker att det är hög tid för socialdemokratin att lägga Olof Palme bakom sig och blicka framåt.

Missförstå mig rätt: jag är övertygad om att Palme hade – och i viss mån fortfarande har – stor symbolisk betydelse för hur Sverige som land uppfattas i världen. Men hur pass relevant är hans politik och retorik egentligen i dag? Det finns all anledning för en socialdemokrati som vill uppfattas som ett modernt alternativ i dag att ifrågasätta detta.

Man måste komma ihåg att Olof Palme var aktiv i en helt annan tid. De 25 år som gått sedan han mördades är en politisk evighet. Helt andra frågor står nu på dagordningen än vad man då ens kunde föreställa sig. Jag tror inte att man fläckar en historiskt betydelsefull persons insatser genom att många år efter dennes död på allvar fundera över hur mycket av det som sades och gjordes då, fortfarande är giltigt.

Själv tycker jag att det är rätt osmakligt när debattörer gör sig talesmän för vad människor som varit döda länge skulle ha tyckt och tänkt om de levt i dag. Det gäller för all del inte bara Palme, men särskilt inom socialdemokratin och dess politiskt närstående agitatörer så verkar hans helgongloria ännu skina så stark att många tycks känna sig manade att försöka omfattas av dess lyskraft.

Problemet med det är att det då samtidigt uppstår en skugga där dagens socialdemokrati får svårt att finna sin egen roll. Om man alltid ska jämföras med en mytomspunnen ledare från förr så ställer det orimliga krav på nya partiordförande, som verkar på en helt annan arena och har helt andra utmaningar att ta i tu med.

Ingen ifrågasätter Palmes politiska insatser. Men det är dags att börja betrakta dem som historia.