ÅSIKT

Nej, det är inte synd om norrlänningarna

Rebecca Weidmo Uvell: Höga elräkningar eller tre apotek i kvarteret – välj själv och sluta gnälla

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Äntligen rättvist”, tycker Tage i Arvidsjaur – och säkerligen många andra – när Aftonbladet frågar vad han tycker om de nya elprisområdena som ger norrlänningarna billigare el.

För, säger Tage: ”Vi har helt andra kostnader än sörlänningarna.”

Visst sörru, att bo i en stor stad är sjukt billigt. På Hemnet i dag kan du köpa en villa i centrala Arvidsjaur för 420 000 kronor. Det får du 7 kvadratmeter för i Stockholm, ett medelstort badrum med andra ord. Friggeboden på Tages tomt är större. Men jag klagar inte. Jag har valt att bo här och det skulle jag inte göra det om jag inte tyckte att det mesta är bättre här.

Man kan däremot inte bo på landet och tycka att det är orättvist att det inte är som i stan. Stora hus, låga boendekostnader och gratis parkering kommer med ett pris: inget dygnetruntöppet 7-11 runt hörnet eller tre apotek i kvarteret. Du har heller inte flera mataffärer på gångavstånd eller bio och teater ett stenkast bort.

Du som valt att bo på landet kanske behöver mer bensin i stället, eller har högre elräkningar till ditt stora hus.

Sånt är livet. Väljer du det ena kan du inte få det andra. Du kan inte äta pizza varje dag utan att bli tjock. Eller vara gift och fortsätta att ligga med andra.
 

Men de gnälliga norrlänningarna har sina själsfränder i stan. Stockholmare som bor på Valhallavägen och inte gillar bilar. Folk på Söder som känner sig kränkta över att de inte kan doppa tårna i gräsmattans morgondagg och som tycker att andra människor stör. Som konstant klagar på dålig luft och ljudet från festande på krogen.

NIMBY-rörelsen, kallas de. Not In My Back Yard. Inga höga hus som skymmer utsikten, inga stökiga krogar eller uteserveringar, inga högljudda dagis i kvarteret eller natur som får ge plats åt nya bostäder och vägar. Inte här. Men gärna någon annanstans.

Några av dem vill just nu rädda en gammal ek som står mitt i stan. Visst, jag köper att vi kan göra några pensionärer glada genom att låta dem leka Woodstock några extra dagar. Tälta under eken, sjunga kampvisor och låtsas att det är 1969 igen. Men nu räcker det. Såga ner det ruttna åbäket innan det faller ner och skadar någon.

Sedan hänvisar vi alla trädentusiaster en bussresa bort. Till Ekerö. Jag har bott där. Det finns massor av skitgamla ekar att titta på.

Annars kan ni säkert få titta på träd hemma hos Tage. På hans tomt.

Rebecca Weidmo Uvell