”Vi vill ha vår pajas till kung”

Det är härligt att vi i landet där allt ska vara rättvist och lagom har en riktig kung. Bland mjukost, foppa-tofflor och sånger av Tomas Ledin, där vi redan på dagis sjunger ”Om du har ett äpple, vill du dela det med mig?” och där vi alltid alltid alltid vill vara sams och korrekta. Här finns det en snubbe som med sin familj faktiskt bor i ett slott. Det händer att han åker häst och vagn, det trumpetas små fanfarer till hans ära och prinsessorna har stora, dyra och inte alls lagom klänningar av siden, sammet och juveler.
 

Man kan tycka att kungen är en pajas. En rolig men rätt osmart typ som ibland säger saker han inte borde. Men han är en levande del av vårt lands fantastiska historia. En påminnelse om var vi kommer ifrån. Från Birger Jarl, som enade landets ätter till ett rike, Kalmarunionen och Gustav Vasa till stormaktstiden och förlusten av Finland 1809, då dagens Sverige sakta började formas. Det är något fint.
 

Men senaste året har det stormat så mycket kring monarkin att kungen har fått hålla i hatten. Drevet har gått så länge nu att journalisterna, många emot monarkin, har fått blåsor i händerna av allt vevande. Och Republikanska föreningen kissar nästan på sig av upphetsning. En förtidspensionerad gangster är deras nya kampanjarbetare. Han har mystiska bilder som ingen sett.

Det handlar alltså om att en handfull personer försöker ”avslöja” att kungen eventuellt besökt strippklubbar och festat på svartklubb för 20 år sedan och nu försöker ertappa kungen med att ljuga för att kunna kräva hans avgång.
 

Trots detta stödjer ungefär 6 av 10 monarkin. Samma nivå som stödet legat på sedan 70-talet. Men republikanerna tycker monarki är orättvist och odemokratiskt. Vi borde ha en statschef som folket väljer. I demokratins namn. Så en liten högljudd minoritet vill alltså av ”demokratiska” skäl köra över folkets vilja? Det är lite som att Kina kallar sig Folkrepublik. Republikanerna vill att riksdagen och inte folket ska bestämma. Annars kommer monarkin att vinna.

Årets Republikan jämförde i sitt tal kungen med Gud. Det gör däremot inte ens den mest inbitne rojalist.
 

Vi vill ha vår pajas till kung. Kanske just därför att han trots kungligheten ibland ändå känns som en vanlig rolig liten farbror.