ÅSIKT

Rebecca Weidmo Uvell: ”De rika” i Sverige är inte rika

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vänstern säger ofta ”de rika måste betala mer”, och att ”rika” tjänar på något eller använder saker som RUT och ROT etc mer brukar anges som ett fullt legitimt skäl till att avskaffa dem. Nu senast i debatten om vinst i välfärden, där problemet verkar vara att några stora företag gör vinst av verksamheter som skola och sjukhus. Ordet ”rik” väcker många associationer, de flesta negativa. Det är lätt att se framför sig en Krösus Sork-typ som inte skyr några medel för att sko sig på andra och som därför simmar ensam i en pool med pengar på kvällarna.

I själva verket har vi väldigt få verkligt rika. Och det folk i debatten syftar på när de säger ”rika” är oftast höginkomsttagare. Det springer liksom inte runt så många människor på stan med förmögenheter som Mitt Romneys uppskattningsvis 1,5 miljard kronor. I Sverige betraktas man tillhöra gruppen höginkomsttagare om man tjänar över 49 000 kronor, vilket är gränsen för värnskatt. Minsta krona över detta får man endast behålla 45 öre av. Resten går till staten. Nog för att 49 000 kr är en bra lön, men jag tror att de allra flesta inte skulle kalla en person med en lön på drygt 30 000 kronor efter skatt speciellt rik. Vill du tillhöra de 10 procent som tjänar mest i landet räcker det däremot att tjäna 38 000 kronor. Dessa 10 procent står idag för hela 42 procent av nettoinbetalningarna till staten, om man inkluderar pensionärer. Man kan alltså säga att de betalar sjukt mycket skatt idag.

När någon säger att ”de rika måste betala mer” undrar jag därför om man tycker att det är bra att de betalar mer, vilket de alltså redan gör i dag? Eller menar man faktiskt att de borde betala ännu mer?

”De rika” i Sverige är inte rika. De är vanliga människor som har lån och amorteringar, går till jobbet på måndagar och har mys på fredagar med familjen. Precis som alla andra. De kör inga Porschar eller dricker champagne dagarna i ända med fickorna fulla av ett oändligt antal sedlar. De jobbar ofta väldigt mycket, några 40 timmar per vecka handlar det knappast om. Men mest av allt betalar de faktiskt skatt. En av våra få riktigt rika personer som ännu inte flyttat utomlands är HM-arvingen Stefan Person. Han betalade ensam 826 miljoner kronor i skatt förra året. Han är statens enskilt största bidragsgivare och har det senaste decenniet betalat in ungefär 5,3 miljarder.

Så nästa gång någon rödvinsvänster slentrian-mässigt slänger ur sig något om ”de rika” genom sitt hipster-skägg ovanför den tuffa palestinasjalen, och sedan hojtar om att ”de rika” minsann måste börja betala mer, hoppas jag att åtminstone en person ställer frågan: ”Vilka menar du?”

Rebecca Weidmo Uvell