ÅSIKT

Rebecca Weidmo Uvell: Den som kallar motståndaren rasist flest gånger vinner

KRÖNIKA

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Migrationsminister Tobias Billström är i blåsväder efter en oaktsam kommentar om att de som gömmer illegala invandrare inte är blonda och blåögda. Innan Billström ens hann säga ”hoppsan” hade första personen kallat honom rasist.

För så här är det i den svenska debatten. Istället för att diskutera sakfrågan ”invandringspolitik, hur löser vi problemen?” leker vi leken ”Du är rasist”.

Den som kallar motståndaren rasist flest gånger vinner. Och för varje gång vi slösar med ordet ”rasist” för att plocka en billig poäng sjunker debatten till en ännu lägre nivå, bort från lösningarna.

I dag är det faktiskt helt omöjligt att diskutera invandring och integration, för oavsett var man börjar slutar det i en meta-diskussion om vem som är mest eller minst rasist. Det spelar ingen roll om debatten förs inbördes mellan olika liberaler eller mellan höger och vänster.

När vi egentligen borde prata om hur vi löser problemet med att så många invandrare hamnar utanför – i socialbidragsberoende, arbetslöshet, hopplöshet. Och att så många barn födda i Sverige av utländska föräldrar ärver hopplösheten. Att vi har upp till 50 000 personer som lever här utan tillstånd och därmed exempelvis inte har rätt att arbeta. Vilket leder dem direkt in i svarta marknaden och gör dem till lätta offer för kriminella organisationer.

Det här är verkliga problem för verkliga människor. Och de är många. För varje timme vi ödslar på att tävla i vem som gillar mest olika, vem som är ”godast”, är en bortslösad timme. När vi istället kunde försöka hitta en lösning.

Men praktik är sällan lika spännande som teori och till och med politiker, som ju har makt att förändra samhället, ägnar sig hellre åt att säga saker som får dem att framstå som ”goda och ridderliga”. Istället för att förändra de regler, lagar och system som orsakar problemen.

Om man till exempel tycker att det är fel att folk får avslag på asylansökan och därmed ska utvisas ska man försöka förändra asylreglerna, inte försöka skapa ett parallellt samhälle med olika undantag.

För en invandrare som bott här i flera år, verkligen vill jobba och vara en del av samhället men sitter med sin socialbidragsavi i handen och tittar in på gemenskapen blir säkert glad av att höra att vi vill att han ska bo här, att han är bra och en tillgång för landet. Men sedan då?

Fina ord ger honom inget jobb, ingen biljett ut ur utanförskapet. Historien är full av goda intentioner. Dags att sluta prata och börja göra.

Rebecca Weidmo Uvell