ÅSIKT

Wikström gjorde mig förbannad

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag lyssnade på morgonandakten i P1 i torsdags och blev uppriktigt sagt skitförbannad. Det var prästen Owe Wikström som tillika är professor, psykoterapeut och författare som talade om döden. Han gick ut hårt men sant och talade om vår utmätta tid på jorden. Han berättade om alla som skulle dö den här dagen. De som får yxhugget i hjärtat och försvinner i en ambulans. Barnet eller barnbarnet som springer ut framför bilen och prästen som får lämna det smärtsamma budet. Den brutala döden som vi lever med men sällan talar om.

Vad hade då Owe Wikström för budskap till alla som drabbas och får sina liv sönderslagna? Han sa att vi ska vara glada för att Jesus finns, dödens överman. ”Den som tror på mig ska leva även om han dör”.

Jag kan bara säga en sak, Jesus hjälper inte när sorgen är som tyngst. Det är få människor som vänder sig till honom i tacksamhet när de minst någon de älskar. Tvärtom skulle jag vilja säga. Ilskan över livets brutala slag och den som kallar sig Gud är nog större. Har han ingen barmhärtighet? Varför drabbas just jag?, är vanligare frågor. Har kyrkan inga andra budskap att komma med till människorna i livets tyngsta ögonblick tvivlar jag på att kyrkan behövs. Ett barn dog säkert i torsdags, en präst lämnade troligtvis beskedet till de förtvivlade föräldrarna. Fick de någon tröst i sorgen? Knappast!

Läs Lotta Grönings blogg

Lotta Gröning