Jokern i den röd-gröna leken

Miljöpartiet är jokern i leken i det röd-gröna samarbetet. Miljöpartiet har alltid varit det mest opålitliga partiet. De spelar ofta och gärna och ibland också högt med sin maktposition. De drar sig inte heller för att i enskilda frågor göra upp med den borgerliga alliansen. Det är bland annat detta som retar många inom arbetarrörelsen. Lägger vi dessutom till partiets något fundamentalistiska syn på miljöfrågorna är det lätt att förstå att många inom facket ser Miljöpartiet som ett rött skynke och aldrig kommer att ge dem sin röst.

Stämningen bland dessa arga kritiker förbättras knappast av att Maria Wetterstrand säger sig vara så stolt över att ha fått Mona Sahlin och socialdemokraterna att hålla fast vid kärnkraftsavvecklingen. Läget förvärras dessutom av att Lars Ohly och Peter Eriksson inte gillar varandra.

Men den här opålitligheten som Miljöpartiet har kan jag också gilla. Partiet är riksdagens mest individualiserade parti. De håller den demokratiska fanan högt, är beredda till betydligt mer folkligt inflytande över politiken än både vänstern och socialdemokraterna. Håller de fast vid den linjen kan de vinna röster på sin demokratisyn. Men som samarbetspartner är Miljöpartiet ingen stabil partner att hålla i handen. Mona Sahlin bör väl se på Miljöpartiet ungefär som en ungdomsförälskelse för att inte riskera bli för sviken.