ÅSIKT

Teknikmagasinet – humorlösa mobbare

Leif Schulman, Stockholm om prylkedjan Teknikmagasinets julkatalog

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
”Airzooka” och ”Elstötsspelet” från Teknikmagasinets julkatalog marknadförs illa, tycker insändaren.
”Airzooka” och ”Elstötsspelet” från Teknikmagasinets julkatalog marknadförs illa, tycker insändaren.

Finns det några snälla barn här? Frågan ger ett samfällt ”ja” från alla som förstått att följa julens budskap.

Detta budskap gäller uppenbarligen inte de julklappskunder som grabbiga prylkedjan Teknikmagasinet riktar sig till.

I veckan damp en färsk katalog från nämnda kedja ner i brevlådan. I denna katalog, och på nätet, finns ett par uppslag med diverse ”skämtprylar” som får en att tappa andan. Dels för de infantila idéer av humor som dessa företräder, men framför allt av de presentationstexter som ledsagar varje pryl. Vad är det för sadister som skrivit dessa texter?

Några exempel: Luftkanonen ”Airzooka” ska man rikta mot den man inte gillar på kontoret med en luftstråle ”som med stor kraft träffar hans skalle och bokstavligen blåser bort hans fula designbågar”. En elstötspenna ger intet ont anande människor en stöt. ”Inget värmer så gott som att skratta åt sina vänner!” jublar katalogtexten.

Eller varför inte ”Elstötsspelet” vars syfte är ”att straffa den långsammaste”. På nätet säljer denna diskreta tings högborg även den populära ”Bullshit button”. ”Dräm till någon som är allmänt jobbig”. Gamla skämtprylar som pruttkuddar saluför man förstås inte, nej här säljer man ”Liquid ass”– bajslukt på sprayburk med ”rejäl avföringsstank i upp till tre timmar”. ”Utmärkt att spraya på modebloggare”. Vi avslutar med ”Basket case”. ”När någon uppträder som om han vore tappad bakom en vagn, sätt bryskt basketkorgen på hans huvud och

kasta prick med de 20 medföljande platsbollarna. För stora eller små pantskallar.”

Allt detta ska tydligen företrädesvis användas på kontor. Man fasar för hur det ser ut hos Teknikmagasinet. Hur umgås man där? Det tycks vara ett ställe där översitteri frodas och där mobbare har lätt att få utlopp för sina drifter. Det är ju bara att gå ut på lagret och hämta lämplig produkt.

På Teknikmagasinet finns det säkert många barn, men de är inte snälla.

Leif Schulman,

Stockholm

SVAR DIREKT:
Först skrattade vi glatt och naturligtvis rått (vårt enda skratt) åt inlägget. Vi hade inte fått klart för oss att det verkligen var menat som seriös kritik.

Men sedan sjönk texten in. Vi började ifrågasätta oss själva. Narcissismen släppte sitt grepp och vi landade i ödmjuk sjukdomsinsikt.

Många stora tänkare och tyckare ignorerar vår omänskliga prosa, och blir kanske mer provocerade av all skenhelig glättad kärnfamiljs-myspys-marknadsföring som dränker media under juletid. Men inte du – du sätter fingret på ett verkligt problem. Och öppnar våra ögon.

Att någon kan läsa våra gadgettexter ordagrant är starkt och övergår vår fattningsförmåga (som förvisso är begränsad). Att dessutom lyckas dra korrekta slutsatser om den brutala miljön på vår arbetsplats är än mer imponerande.

Du har rätt. Det är hemskt här. Jag kan erkänna att vi under hösten haft fyra allvarliga tillbud med ”Airzookan”. Jag själv var offer vid en av attackerna, och fick gå på fest med ofrivillig mittbena – du kan fatta hur kul det var. Dessutom har en person på ekonomiavdelningen och två på kundtjänst drabbats av stötar från vår elstötspenna. Och kollegerna skrattade åt dem!

Vi böjer oss för din kritik, din sanningens fyrbåk, och ger dig rätt i allt (utom påståendet ”Gamla skämtprylar som pruttkuddar saluför man förstås inte”. Det gör vi) men eftersom översitteriet finns i våra gener vågar vi ändå inte lova bot och bättring.

Nu skall jag ut på lagret och slita åt mig ett lämpligt vapen att straffa vår inköpschef med.

God jul!

Niklas Rosenberg,

vice vd, Teknikmagasinet