ÅSIKT

Lögn att patienters säkerhet inte hotas

Vårdpersonal: Vården och omsorgen måste få mer resurser – nu

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ännu en sommar har förflutit. Vi som arbetar i vård och omsorg har sett bebisar födas, människor få förödande cancerbesked och äldre drabbas av hettan. Varje dag har vi sträckt oss lite längre, tänjt våra gränser för att räcka till inför människors behov. Varje dag har vi varit otillräckliga. Varje dag vet vi att vi skulle kunna utöva våra arbeten på ett så mycket bättre sätt – om vi hade de resurser som krävdes.

Vi är sjuksköterskor, hemtjänstpersonal, läkare och barnmorskor och vi konstaterar gemensamt: Det räcker nu! De villkor vi erbjuds för att utföra våra jobb är inte värdiga Sverige 2014.

Vi i vård- och omsorgssektorn är beroende av varandra, inte bara som vänner och kollegor, utan för att vårdkedjan vi är en del av ska fungera. I dag är det många patienter som inte kan läggas in på grund av platsbrist, efter att personal försvunnit på grund av dåliga arbetsvillkor och usel arbetsmiljö. På avdelningarna ansvarar ofta oerfarna sjuksköterskor för de svårt sjuka patienter som trots allt fått en vårdplats, och när patienterna raskt skrivs ut vårdas de av hemtjänstpersonal som är överbelastade av alltför många hembesök per anställd. Under den korta tid som avsatts till att duscha finns inte en minut över för att också hinna torka golvet efteråt. Passar en sig inte noga kan en snart vara tillbaka på den överfulla akuten igen, denna gång med höftfraktur. Samtidigt förlöses barn av barnmorskor som springer mellan flera familjer samtidigt.

Patientsäkerheten är inte hotad, får vi höra. Orden kommer från våra ansvariga politiker och tjänstemän, men det är inte sant. Vi vet, för det är vår verklighet och vardag. Varje dag är patientsäkerheten är hotad. Att säga något annat är lögn.

Att vården ser ut att fungera beror på att vi, personalen, ofta hoppar över eller skjuter på raster och matintag, jobbar kissnödiga, eller inte hinna sitta ner. Många av oss tar lugnande läkemedel för att sova och antidepressiva för att orka. Vi arbetar årets alla dagar och dygnets alla timmar, slutar ofta klockan 21.30 på kvällen och börjar klockan 07.00 påföljande morgon. Vi sover ofta för lite och hinner knappt träffa våra familjer och vänner. Vi beordras in att arbeta på våra semestrar. Våra yrkesgruppers övertidsberg växer stadigt. Samtidigt är det så gott som omöjligt att strejka effektivt då våra yrken fyller en oumbärlig samhällsfunktion. Det fungerar därför att vi älskar våra jobb och bryr oss om våra brukare och patienter. För att vi vill göra något bra och meningsfullt och har låtit vår välvilja finansiera välfärden i form av ovärdigt låga löner.

Vi är 25, 35, 45 år men arbetar deltid för att orka. Det är inte patientsäkert, och vad mer: det är inte personalsäkert.

Därför skriker vi nu, gemensamt, efter ändring och omedelbart stopp på denna människovidriga arbetsmiljö som riskerar vår och våra patienters hälsa och som i dagsläget skördar liv. Vi, vård- och omsorgspersonalen, kräver:

1. Mer resurser till vård- och omsorgssektorn, prioriterade efter behov.

2. Ett mänskligt arbetsliv för oss som arbetar i vården.

3. Erkännande och inflytande över vårt eget arbete.

På söndag, den 7 september, samlas vi på Sergels torg i Stockholm i en gemensam manifestation under namnet Vårdvrålet för att vittna om och dra uppmärksamhet åt vår, vård- och omsorgspersonalens, arbetsmiljö. Vi förväntar oss att ni, politiker och chefer, allmänhet och patienter, lyssnar på oss, som faktiskt arbetar på golvet och känner till situationen bäst. Och vi förväntar oss åtgärder. Nu.

Anna Gudmarsdotter

Alexandra Haara Löfstedt

Ann Jaldebring

Anna Leijon

Lina Othberg

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Anna Gudmarsdotter, ”Inte under 24 000 Stockholm”. Alexandra Haara Löfstedt, Socialistiska läkare. Ann Jaldebring, Barnmorskor för en trygg och säker vård. Anna Leijon, ”Sjuksköterskor ryter ifrån”. Lina Othberg, Hemtjänstupproret.

DEBATTEN

Vi rapporterar återkommande om svårigheter med att rekrytera personal till sjukvården och om hur anställda inom hemtjänsten måste stressa för att hinna med sina brukare. I dag skriver vård- och omsorgspersonal själva om sin arbetssituation, och för fram tre krav för att situationen ska bli bättre.