– Tv i dag är förskräckligt

”Macken” följdes av ”En himla många program” som hade premiär när TV?3 och reklam-tv just startat.

Hur har tv utvecklats sedan dess?

–?Det är alldeles alldeles förskräckligt, säger Claes Eriksson, 58. Jag älskar verkligen tv. Därför är jag så uppprörd och driver processer och håller på.

Han tog tidigt intryck.

–?Jag var tio år när vi fick tv hemma hos oss i Trollhättan 1960. Det var som om hela världen öppnade sig. Min pappa som aldrig varit på teater i hela sitt liv började titta på Shakespeare och Moliere. Pappa hade inte så många bra sidor, men han hade en. Han kunde göra stor affär av småsaker och verkligen entusiasmera, så Anders och jag satt där och tittade också. Tv-teater, Chaplin, Fred Astaire-filmer, som han älskade.

Claes Eriksson har sett ”Minnenas television” och vet att forn-tv inte fungerar i dag.

–?Det går inte att gå tillbaka till tv som det var då. Men man kunde varit mer rädd om public service-kärnan. Jag företräder ingen snobbism. Jag älskar ”Söderkåkar”och det gjorde hela svenska folket. Men jag tycker inte ”Dansbandskampen” är bra. Det är synd att det är SVT som gör den. Det gör ont i hjärtat.

–?Och de här kanalerna med höga startnummer kan man inte titta på. Det är som alpin utförsåkning – de bästa kommer först.

Kliar det i fingrarna att göra parodier nu eller är det för deprimerande?

–?Jag sa en gång, och det har jag fått äta upp: Jag sätter mig och tittar på tv och tänker ”fan, vad jag behövs”. Och så är det nog fortfarande, ha ha ha…

–?Jag har fått lite hybris av min enmansföreställning. Den har gått jättebra. Jag har planer på fortsättning, både på tv och scen.

Du vill fortsätta göra saker på egen hand?

–?Ja, min solokarriär har just börjat. Det är som om en ny värld öppnat sig. Jag är helt fokuserad på det nu. Löjligt nog kände jag att jag var mer mångsidig än vad jag trodde. Min kamrater sjunger mycket bättre, men det har gjort att jag blivit vaksam. Om jag sjunger tar jag mig inte vatten över huvudet.

Showen ”C Eriksson solo” hade premiär i september 2007. I samma veva gjorde de andra killarna i gruppen ”Cabaret Cartwright”. De har fortsatt uppträda var för sig under 2008.

”Macken” var ett stort genombrott. Känns den speciell?

–?Ja, det var så rolig inspelning och det kändes att vi bröt ny mark. Vi repeterade otroligt noga i Göteborg och filmade i Stockholm. Det var väldigt konfliktfritt. Man måste inte gapa och skrika och bråka för att det ska bli bra.

Du verkar intresserad av formen på underhållning?.

–?Ja, nästan så att jag är besatt av form. Jag gör upp en mall hur det ska se ut. Sedan är jag väldigt låst av att det ska vara så. Det har uppstått en diskussion i gänget om det. Dom andra tycker att det räcker om något är roligt, det behöver inte passa in i formen. Men det klarar inte jag. Då blir jag jobbig. De andra tycker jag är hård och disciplinerad med formen.

Ibland gör begränsningar att man blir mer kreativ.

–?Exakt. Så ser jag det. När jag fått min mall och är nöjd med den händer det en massa saker.

Studerar du hur andra gör?

–?Jag tycker Monty Pythons form är helt oslagbar. Många program nu gör det lätt för sig när de saknar form. Som Mia & Klara som är jätteroligt. Men de har ingen bra form. Fruktansvärt roliga inslag, men ingen struktur. De kanske skulle bli sämre med en form, men jag inbillar mig att de skulle bli bättre.

Ni fyller 30 år nu – hur ska ni fira?

–?Vad då? Vad är 30 år?

Galenskaparna bildades i sista Frukostklubben i radio 31 december 1978 när du, Kerstin Granlund och din bror Anders var med där.

–?Ja just det. Vi har inte odlat vår särart. Jag var väldigt glad när Galenskaparna uppgick i det här andra kollektivet med After Shave. Vi blev aldrig av med namnet. Jag har alltid kämpat för att bli av med det här löjliga namnet Galenskaparna som jag hittade på.