"Hundarna är min livsluft"

HÄLSA

Karlarna är många i Evabritt Strandbergs liv.

Men hundarna viktigare.

- I dag sover Oliver i min säng, säger skådespelerskan.

Foto: PER BJÖRN

Medan fotografen Per Björn sätter ljuset i fotostudion ränner Oliver, den lilla chivavan, omkring och leker med sin kompis Sammy.

Den lurvige cairn terriern Sammy är mer intresserad av att jaga sin röda gummiboll.

Men när Evabritt ropar vet båda sin rätta plats: i mattes knä.

- Har svårt att tänka mig ett liv utan mina hundar, säger sångerskan. Dom får mig att stå med båda fötterna på jorden. Dom har lärt mig en massa saker om mig själv. Dom är min livsluft.

Evabritt Strandberg berättar om kriser som underlättats av samtal och närhet med hennes fyrfota vänner.

- Hundarna kan plocka fram många goda sidor hos oss människor, säger 57-åringen och nämner ömsinthet, värme, generositet och inte minst social gemenskap.

- Har man hund så pratar man med varandra på gatan. Äldre människor får lättare att behålla sin fysiska och psykiska kapacitet.

Gång på gång under intervjun återkommer Evabritt till sin gamla älsklingshund, Billie.

- Han var speciell, klok som en uggla, kunde "prata" med olika läten.

Bortrövad hund

En enda gång har skådespelerskan ställt in en föreställning, "Zara" på Intiman. Anledningen var inte sjukdom, utan en försvunnen hund.

Billie hade rövats bort utanför ett apotek. Kvällstidningarna skrev stora artiklar och hundtjuvarna gav sig skamset till känna.

Under 40 års vuxenliv har olika hundar funnits vid Evabritts sida. I hemmet, i skogen, men även under långa resor och flitigt turnerande.

Boxern Kafka, som Evabritt för länge sen köpte av skådespelarkollegan Hans Strååt (för 25 öre), tvingades hon smuggla in till repetitionerna vid Scenskolan. Rektorn ställde sin unga elev inför ett ultimatum: du får välja, skolan eller hunden.

- Inte kan jag välja bort min hund, svarade Evabritt. Rektorn förstod och utfärdade ett specialtillstånd.

Fotostunden lider mot sitt slut. Oliver sitter fortfarande still i mattes knä, men gäspar. Sammy börjar morra, han gillar inte längre läget. Han längtar hem till skogen och kottarna i Nackareservatet.

Tomas Sjöman