– Jag svälte mig för att slippa bli vuxen

Nu får Carina hjälp att bli fri från anorexin med kognitiv beteendeterapi

HÄLSA

Hon var en rädd liten flicka som tränade hårt och slutade äta, rädd för att visa känslor och bli vuxen.

– Idag mår jag mycket bättre. Man blir inte anorektiker för att man har smala fotomodeller som ideal. Grunden till min anorexi var mitt dåliga självförtroende, säger Carina Nimmersjö, 31.

Carina Nimmersjö, 31, var 24 år när hon fick diagnosen anorexia nervosa. Då hade hon lidit av sjukdomen i många år. När Carina fick behandling med kognitiv beteendeterapi började hon förstå grundproblemen bakom anorexin och kunde därmed förändra sitt beteende.
Foto: Mikael Gustavsen
Carina Nimmersjö, 31, var 24 år när hon fick diagnosen anorexia nervosa. Då hade hon lidit av sjukdomen i många år. När Carina fick behandling med kognitiv beteendeterapi började hon förstå grundproblemen bakom anorexin och kunde därmed förändra sitt beteende.

Idag är hon fri från sin anorexi – tack vare behandling med kognitiv beteendeterapi.

– Ser man inte grundproblemet löser man inte heller ätstörningen. Det har tagit mig lång tid att förstå, säger hon.

Behandlingen med kognitiv beteendeterapi har, förenklat, gått ut på att lära henne vända de negativa tankarna om sig själv till positiva och se vad de står för.

– Jag började äta mer när jag börjat förstå varför jag varit så sträng mot mig själv. Det var faktiskt lättare att börja äta än att tänka positivt om mig själv och våga ha det bra. Men när man mår bättre psykiskt blir det naturligt att låta kroppen få mer näring och energi. Då vill man inte späka sig. Så var det i alla fall för mig.

Carina var som barn en tjej som noga iakttog omgivningen för att se vad den tyckte och tänkte om henne.

– Om något inte fungerade hemma eller i skolan så berodde det på mig, upplevde jag. Om någon var ledsen, trött eller osams så var det mitt ansvar att lösa det.

Carina gjorde det som förväntades av henne.

– Jag fick alltid höra att jag var duktig och snäll.

Var rädd för att bli vuxen

Hon höll på mycket med idrott när hon var tolv, tretton, fjorton år. Hon gympade, spelade tennis, sprang och simmade och gjorde bra resultat.

– Jag blev sedd för det jag gjorde. Utåt visade jag mig glad och talade om hur mycket jag tyckte om att träna. Men inåt mådde jag dåligt.

För Carina var samtidigt rädd att bli kvinna och vuxen, att frigöra sig och stå på egna ben.

– Jag klarade inte det. Det berodde på att jag i grunden hade dålig självkänsla och dålig självtillit. Det var nog något jag bar med mig från början.

Rädslan att bli vuxen lade grunden till hennes anorexi, anser hon.

– Jag blev fixerad vid att träna och att inte äta. Någon annan hade kanske börjat hetsäta. Det är ett uttryck för samma sak. Jag fick fobi för att gå upp i vikt och svälte mig för att slippa bli vuxen. Det var mitt sätt att kunna kontrollera mitt liv. Träning och anorexin blev en flykt för att slippa ta itu med det jag var rädd för.

I stället för att bli arg eller ledsen så sprang hon.

– Jag stängde av alla hunger-känslor och kunde prestera vad som helst, kändes det som.

Carinas familj märkte att hon successivt gick ner lite i vikt. Men först när hon var 15 år var viktminskningen så markant att hon kom till läkare. Det var 1985.

– Då talades det inte om ät-störningar som idag. Bara jag gick upp i vikt, lärde mig hantera att äta och träna så skulle allt bli bra, menade man. Men så blev det inte.

Fokuserade inte på maten

Först för sju år sedan när Carina Nimmersjö var 24 år fick hon rätt medicinsk bedömning och diagnosen anorexia nervosa. Hon fick kontakt med psykoterapeuten Ann-Catrin Rydbjer som använder kognitiv beteendeterapi i behandling av bland annat ätstörningar.

– Hon fokuserade inte på maten utan på att se den lilla rädda flickan bakom ätstörningen som var jag. Det var första gången jag började förstå grundproblemet bakom min anorexi.

Har värk i lederna

Carina Nimmersjö väger idag cirka tjugo kilo mer än för sju år sedan. Hon hamnade dock aldrig på intensiven när hon vägde som minst. Det var aldrig någon fara för hennes liv. Men den kraftiga viktminskningen och den hårda träningen har lett till fysiska komplikationer. Just nu är hon sjukskriven.

– Kroppen har tagit mycket stryk. Jag har dålig blodcirkulation. Det värker i leder och muskler. Det tar tid att läka. Jag behöver också få distans till sjukdomen.

Carina får efter sju år ännu behandling med kognitiv beteendeterapi en gång i veckan och har fått mycket stöd av en läkare. Att förstå sig själv och förändra sitt beteende i grunden är en process som tar tid, menar hon.

– Idag kan jag bättre visa vad jag tänker och känner. Det dåliga självförtroendet och strängheten mot mig själv sitter dock djupt. Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster.

– Jag arbetar hela tiden på att vara snäll mot mig själv, att våga visa vad jag känner, att säga nej och sluta vara andra till lags.

Här är Carinas egna råd

Så här känner du igen en ätstörning

Ann-Cathrine Björnör Carlsson