Så får ni familjen att fungera

I styvfamiljen krävs lyhördhet och klara regler

Familjen Alphons-Ahlström är en av många styvfamiljer i Sverige. Närmast kameran: Carl, 6 år, Merveille, 9 år, Mélanie, 7 år, och Christer. Bakom dem sitter Patricia och Christers döttrar Philippa, 8 år, och Josefine, 12 år.
Foto: Sara Ringström
Familjen Alphons-Ahlström är en av många styvfamiljer i Sverige. Närmast kameran: Carl, 6 år, Merveille, 9 år, Mélanie, 7 år, och Christer. Bakom dem sitter Patricia och Christers döttrar Philippa, 8 år, och Josefine, 12 år.
HÄLSA

Kärnfamiljen har fått konkurrens av nya familjebildningar som innebär nya möjligheter till gemenskap.

Men de ställer också nya krav på såväl de vuxna som på barnen.

Plastpappor, halvsyskon, exfruar? Den gamla kärnfamiljen har utökats med en rad nya medlemmar.

Det har blivit allt vanligare att föräldrar skiljer sig, träffar nya livskamrater och tar med sig barn in i den nya familjen.

Ingrid Regnö, familjerådgivare vid Familjerådgivningen i Stockholm, bekräftar att variationsrikedomen på familjer har ökat.

– Om de vuxna klarar av att skapa en bra atmosfär ger styvfamiljerna fantastiska möjligheter att skapa nya relationer, säger hon.

Alla måste få uttrycka sin åsikt

Men visst finns det också svårigheter. Medan kärnfamiljen byggs upp efter hand slås två olika etablerade familjekulturer ihop i en styvfamilj. Och det fungerar sällan friktionsfritt. Det handlar ju om att jämka samman olika regelsystem och personligheter.

– Det viktigaste är att alla i familjen får uttrycka sina känslor och åsikter, säger Ingrid Regnö.

Det är också viktigt att komma ihåg att det är de vuxna som valt varandra. Det kan hända att barn och vuxna inte gillar varandra.

– Men man kan lära sig hantera det också, säger Ingrid Regnö.

Att skapa en ny familj tar tid och man måste ge det tid. Men man ska inte heller lättvindigt skylla problemen som kommer upp på styvfamiljen, utan titta på vad de egentligen beror på. Kärnfamiljer är inte heller problemfria.

”Det var lite jobbigt i början”

Hemma hos familjen Alphons-Ahlström är det sällan helt tyst. Fem barn mellan sex och tolv år samt två vuxna borgar för liv och rörelse.

– Det är väldigt intensivt att leva i en så stor familj, säger Patricia Alphons, 35.

Patricia och hennes två döttrar bor tillsammans med Christer Ahlström och hans tre barn i en stor lägenhet i Sköndal söder om Stockholm. Varannan vecka är de alla sju, varannan vecka ”bara” fem.

Patricia och Christer, 33, träffades via kompisar för drygt ett och ett halvt år sedan och märkte genast att de trivdes bra tillsammans. De har ”kört familj hela tiden” och det har fungerat bra även om de inte fått så mycket tid för varandra.

Barnen har blivit som syskon, kanske mycket tack vare att de är så nära varandra i åldrar.

Barnen anpassar sig lätt

– Fast när de andra gaddar ihop sig är det inte alltid så lätt att vara äldst, säger Josefine som snart blir tonåring.

Stämningen är lättsam och trevlig, det märks att alla tycker om varandra och att de vuxna har en befriat odramatisk syn på sin stora sammanslagna familj.

– I början var det lite knepigt, när vi skulle skapa nya regler utifrån våra gamla, säger Christer.

Regler är viktigt, liksom så mycket rättvisa som möjligt. Men det är också viktigt att inte överdramatisera det.

– Det är vi vuxna som tror att allt måste vara fyrkantigt. Barn är mycket smidigare och anpassar sig hela tiden, säger Christer.

Annat som är viktigt för att vardagen ska fungera är planering och att alla hjälps åt med att hålla ordning.

– Man får ta det som det kommer. Då flyter det bara på, säger Patricia.

Nio bra saker att tänka på när ni slår era påsar ihop

Irene Ahlberg