Magnus utmanar sin diabetes

Nu åker han skidor till Nordpolen

1 av 2 | Foto: Per Björn
Magnus gillar sporter där han måste testa sin uthållighet. Han struntade helt enkelt i omgivningen som tyckte att det inte passade sig med såna sporter för en diabetiker.
HÄLSA

Tidigt i morse flög Magnus Carlsson, 32, till Sibirien.

Därifrån åker han skidor till Nordpolen.

Som den första diabetikern i världen.

– Alla säger att det inte går, men jag tänker vända sjukdomen till min fördel, säger Magnus.

Magnus Carlsson, insulinbehandlad sedan 16 års ålder, hoppas kunna skriva ett stycke medicinhistoria. Aldrig tidigare har en person, med en så allvarlig sjukdom, lyckats genomföra en liknande färd.

Ute på packisen väntar 20–30 mils skidåkning i temperaturer ner mot 40 minusgrader. Isbjörnar, råkar, öppet hav, kanske tio meter höga skruvisar.

32-åringen från Stockholm är ingen extrem, våghalsig äventyrare. Han har visserligen stora idrottsliga meriter inom triathlon och multisport. Ändå är han som folk är mest. Tar, som han själv säger, ” en öl, eller fem, vid rätt tillfälle”.

Han vill hjälpa andra

Det är den mentala biten som imponerar. Magnus gör sånt som alla säger är omöjligt.

– Att jag är diabetiker har aldrig hindrat mig, snarare inspirerat mig, i mina drömmar om att erövra Arktis, säger Magnus. Kan jag genom min expedition få någon att inse att livet inte är slut den dag man får diabetes, så är det lika mycket värt som att nå Nordpolen. Jag vill hjälpa andra i min situation, så att dom också kan lägga ribban lite högre.

Magnus flög idag, via Moskva, till Cap Artichesky i Sibirien. Gruppen (5 man) börjar åka vid den 88:e breddgraden. Alla drar sin egen 40 kg-packning i slädar.

Utrustningen i Magnus pulka skiljer sig från kamraternas på en viktig punkt: blodprovsremsorna och insulinsprutorna.

Kylan påverkar blodsockret

För att klara 30-milamarschen måste den 32-årige diabetikern ha superkoll på sina värden. Hela tiden se till att ligga i balans. Inte för mycket insulin, inte för mycket socker.

Den stränga kylan påverkar blodsockerkurvan. Magnus måste äta mer än normalt. Samtidigt som han varje dag behöver insulinsprutor.

– Ett enda misstag kan få katastrofala följder på Nordpolens is, säger Magnus. För att undvika felbedömningar och obehagliga överraskningar tar jag blodprov på mig själv.

Ett stick i fingret, en droppe blod på en testremsa, in i apparaten och, efter cirka 45 sekunder, lyser siffervärdet på den digitala displayen.

Bara 16 år gammal upptäckte Magnus att allt inte stod rätt till med kroppen.

Han gick ner 15 kilo i vikt, kände sig ofta trött och orkeslös, njurarna fungerade inte som de skulle. Han hade diabetes, typ 1.

Icke diabetiker ville bestämma

Omgivningen stod inte bara oförstående inför Magnus intresse för uthållighetsidrott.

Man påpekade att han, en diabetiker, inte skulle klara av att göra vissa saker.

– Det är ganska anmärkningsvärt, säger Magnus, men det var alltid icke diabetiker som skulle bestämma vad som passade sig.

Givetvis av omtanke, men för en ung kille med diabetes var det ändå mycket knäckande.

– Diabetes är en allvarlig sjukdom – om man inte tar den på allvar. Men många identifierar sig mera med problemen än med möjligheterna. Det måste vara tillåtet att prova, göra fel, lära av misstagen och pröva igen.

– Jag trivs med mitt liv, har accepterat sjukdomen som en del av mig själv, säger Magnus. Ja, ibland ser jag den som en fördel. Jag tvingas vara bättre förberedd, mer noggrann och fokuserad på vad jag äter och dricker än mina konkurrenter.

I dag är det Magnus som kontrollerar sjukdomen. Inte tvärtom.

Lyckas den påbörjade färden siktar Magnus, om två år, på en ensamvandring mot Sydpolen.

I Ola Skinnarmos spår.

Tomas Sjöman