”Bilkraschen gav mig ständig värk”

Nu hjälper Gunilla andra att hitta meningen med livet

HÄLSA

Gunilla Wilhelmsdotter är prästen som sitter vid altaret.

– Utan sadelstolarna hade jag inte kunnat arbeta.

De praktiska stolarna finns inte bara framför altaret i Ljusnarsbergs kyrka i Kopparberg. De står överallt där prästen behöver vara under gudstjänsten.

Foto: Lina Östling

Gunilla Wilhelmsdotter, 52, lever med värk och hon orkar inte stå mer än korta stunder. Livet förändrades en vinterdag för tio år sedan. Vägen var hal. Bilen sladdade, snurrade runt några varv och kraschade mot en telefonstolpe. Så satt hon där bakom ratten, fastklämd med avslaget ben och skadad rygg.

Sedan dess har hon kämpat för att komma igen.

– Jag insåg så småningom att mitt utgångsläge hade förändrats helt och att min enda möjlighet att komma tillbaka var att vidareutbilda mig.

Utbildningen till själavårdare hos S:t Lukasstiftelsen tog sju terminer. Då var kroppen fortfarande så svag att hon inte ens orkade sitta. Så hon åkte till Linköping liggande i baksätet på bilen och deltog i lektionerna liggande på ett liggunderlag på golvet.

– Utbildningen blev samtidigt ett sätt att bearbeta det som hänt.

Arbetade heltid före olyckan

Före olyckan arbetade hon jämt. 40-timmarsveckan fanns inte i hennes medvetande. Nu kämpar hon för att hålla igen, för att bara arbeta de timmar som halvtiden medger.

– Jag håller fortfarande på att lära mig att säga nej. Men det är svårt. I mitt jobb kan man ju inte resa sig och gå hem när arbetstiden är slut.

Hon går själv i terapi för att återfinna sin styrka och lära sig hur hon rent praktiskt ska gå tillväga för att hålla den kvar.

Hon talar om målbildsträning, om att ta upp kampen mot smärtan.

Det har hänt att hon förrättat begravning på kryckor när ryggen värkt som mest. Men största delen av arbetstiden går åt till samtal med människor i kris.

– Min stora uppgift är att hjälpa människor som kraschlandat på ett eller annat sätt, säger Gunilla Wilhelmsdotter.

Hon vill ge dem som lider av smärta och sjukdom kraft att se allt som ändå är möjligt i livet.

– Det är alldeles för lätt att stirra sig blind på allt som är omöjligt. Det vet jag av egen erfarenhet.

Gunilla Wilhelmsdotters tro har förändrats, till något mer verklighetsnära, jordnära.

– Jag har blivit mer människa och mindre präst.

– Min förkunnelse är enklare nu. Jag har skalat bort de fromma vändningarna, de där orden som mest låter tjusigt och inte betyder så mycket.

Hon kallar sig sårbar. Men för den skull inte svag.

– Man kan vara stark i sin sårbarhet.

Tänk positivt och minska din smärta

Eva Tiwe