I full fart över stock och sten

Njut av att känna makten bakom tömmarna

1 av 2 | Foto: Börje Thuresson
HÄLSA

Doften av vår mildrar den isiga vinden som sveper förbi hästvagnen. Jag sitter som kusk och drar allt vad jag kan i tömmarna i ett försök att komma över känslan av total maktlöshet. Att köra häst och vagn är inte enbart avkopplande - det är spännande också.

Framför mig går två stora, ståtliga hästar som viftar glatt med öron och svansar. De bryr sig inte om att jag är som en stel pinne i vagnen och sliter i tyglarna så att fingrarna håller på att gå av. De skrittar vidare och är klart uppiggade av den friska vårvinden.

Vi selar på hästarna och beger oss ut på landsvägen. Jag tar så småningom tömmarna och börjar köra. Två år vid ridskola hjälper mig inte mycket. Skillnaden mellan ridning och körning är stor.

Samspel mellan häst och kusk

Anders Eriksson, som driver Stall Rockelstad, sitter bredvid mig som instruktör. Jag förstår snart hur hästarna reagerar, känner deras rytm och törs lätta på tömmarna. Ett samspel mellan häst och kusk uppstår och jag njuter av upplevelsen. Det är skönt att släppa storstadens stress och upptäcka att allt inte behöver gå i 50 kilometer i timmen.

- Man kan likna körning vid segling, säger Anders Eriksson. Det krävs kunskap och erfarenhet men man måste samtidigt inse att det inte går att kontrollera de naturkrafter som verkar.

I nerförs- och uppförsbackar börjar hästarna springa om man inte är bestämd. När fotografen, som hoppat av vagnen för att ta bilder, försöker kliva på igen drar de iväg med honom hängande efter som ett fladdrande löv. En del nybörjare underskattar djurens styrka och sätter iväg i galopp direkt. För att bli en bra kusk måste man ha stor respekt för hästarna.

Nära att åka ner i diket

Ibland blir de två hingstarna lite överentusiastiska och då kan det bära iväg i full fart. Det känns stundtals som att sitta i en skenande vagn mitt i vilda västern. Håret flaxar vilt och det skakar som om den lilla vagnen ska gå i tusen bitar.

Vi är farligt nära att åka ner i diket. Jag drar i remmarna tills jag får kramp och trampar desperat på bromsen (som för övrigt är en liten pinne som sticker upp ur vagnens golv) men det är omöjligt att få stopp på vagnen.

- Det gäller att visa vem som bestämmer, säger Anders Eriksson.

Det är dock svårt när jag själv känner mig osäker. Man ska luta sig bakåt i förarstolen med ganska raka ben. När jag lyckas med det och mitt krampaktiga grepp om tömmarna mjuknar trivs jag och hästarna mycket bättre tillsammans. Trots min bristande förtrogenhet känns hästarna rutinerade och säkra.

På de små landsvägarna åker vi med solen i ansiktet. Storstadens bullriga vimmel känns med ens avlägset och oviktigt.

Det här tränar du

Lär dig körning vid Stall Rockelstad

Här kan du prova på att köra häst och vagn:

Emma Ulvaeus