I de lugnaste vattnen

Hajskräck eller inte - dykning är underbart

1 av 5
HÄLSA

Njaaa...

Det är en tuff prövning för en landkrabba som aldrig ens blöter håret under en vanlig simtur. Och som dessutom är hajrädd.

Men när Hälsas reporter gjorde ett testdyk i Röda havet mötte hon bara fantastiska koraller och snälla fiskar i regnbågens alla färger.

Blubblubblubb.... Försiktigt kikar jag ner i det klara, turkosblå vattnet och försöker vänja mig vid att jag kan andas under vattnet.

Spottfräääs!!! Där bubblade lite saltvatten in i masken, men efter ett par sekunder minns jag hur man gör för att få ut vattnet ur masken utan att ta av sig den.

För en landkrabba som avskyr djupt vatten är ett testdyk stort.

Visst har jag tagit ett gäng simborgarmärken, men det var ju i en liten sjö i Bergslagen, eller i en trygg simbassäng fylld med klor.

Dessutom går det faktiskt att simma utan att blöta håret. Försök med det när du ska dyka.

Glöm bort hajskräcken

Jag är också övertygad om att hajar och andra blötdjur med stora tänder är förtjusta i blondiner.

Man har väl sett Hajen.

Men när jag och fotografen kommer till dykklubben Red Sea Sports Club i Eilat, Israel, är det bara att lägga hajskräck och fåfänga kvar på land och kränga på sig lufttub, grodfötter, cyklop, väst och våtdräkt.

Jag fattar ett stadigt tag i dykinstruktören Seans hand och sjunker ner under vattnet. Är allt OK? undrar han när vi kommit ner på botten, på en och en halv meters djup.

Jajamensan, svarar jag och försöker att akta mig för att göra tummen upp, eftersom det på dykspråk betyder att jag vill upp ur vattnet. I stället gör jag en OK-ring med tummen och pekfingret. Jag försöker andas lugnt och tänka på att inte skratta när en trumpetfisk, som ser ut som en lång, smal pinne, nyfiket glider förbi oss.

Sean tar mig i handen och vi simmar ut mot djupare vatten.

Och plötsligt har en helt ny värld öppnat sig för mig.

Den gyllengula sanden glimmar till när solstrålarna letar sig ner genom vattenytan. Här och var syns små kullar fyllda med magiska havsväxter och koraller. Minikrabbor kilar fram och tillbaks.

Djupare ner i vattnet

Stora stim av fantastiska fiskar med klara, starka färger simmar runt, runt oss, skärskådar oss noga och kommer fram till att vi inte har med oss något gott att äta.

Plötsligt pekar Sean bort mot en brant backe. Nu ska vi djupare ner under vattnet, på åtta meters djup.

Det är enkelt att andas under vattnet, men att röra sig snabbt och obehindrat är svårare. Sean grabbar tag i min hand och drar mig bort mot en kulle med en djup spricka.

En stor blåsvart blå tryckarfisk simmar förbi, ignorerar oss och fortsätter bort mot sin flickvän lite längre bort. Ett 30-tal små sable squirrelfiskar hastar förbi strax efter, följda av ett par orange anthias. Ooops! Där kommer en drakfisk!

Inte en enda haj i sikte.

Efter en halvtimme börjar färden upp mot land, och 10 minuter senare är vi tillbaka i solskenet igen.

Väldigt blöt i håret. Väldigt trött. Och väldigt lycklig.

En helt ny blå värld

Testdyk en gång

Petra Holm