– Jag ville ta livet av mig

HÄLSA

Kristina Fredriksson, 41, har lidit av svåra premenstruella spänningar i hela sitt vuxna liv. Symptomen har varit så svåra att det har satt prägel på hennes vardag.

Migrän, trötthet och smärtor är något hon lärt sig leva med.

Inga mediciner har hittills lindrat hennes starka symptom på ett effektivt sätt.

– När jag var yngre var PMS-perioden mer som en utdragen depression som varade från dagarna strax efter ägglossningen fram till menstruationen. Nu när jag blivit äldre liknar det mer en slags utdragen trötthet som kulminerar i ett migränanfall.

– Jag är så oerhört trött att jag inte orkar med någonting. Vaknar liksom inte riktigt på morgnarna. Detta håller i sig i tre veckor och när mensen är slut är det som om det aldrig existerat. Det påverkar ju klart ens sociala liv. Att bestämma träffar eller gå på middag är något jag helst undviker under den här perioden.

– Under vissa perioder då min PMS varit som värst har jag fått tankar som att jag ville ta livet av mig. Att jag ville slippa ifrån allt. Ibland, när jag var ute och körde bil, kunde jag tänka: ”Jag kör av vägen, jag orkar inte längre.” När jag berättade för min gynekolog om mina tankar sa han: ”Du kanske skulle prata med en psykolog istället.”

– Jag har tappat förtroendet för läkarna. Nu berättar jag inte längre om min svåra PMS. Det är nog ingen som kan förstå att man kan må så dåligt som man gör. Till slut börjar man undra själv vad det är för fel. Lider jag kanske av någon svår sjukdom? Cancer, MS eller något i den stilen? Man börjar ju undra.

– Jag har provat allt man kan tänka sig mot mina PMS-anfall. Motion, B-6-vitaminer, smärtlindrande tabletter, p-piller, men det hjälper inte. P-piller förvärrade bara mina PMS-besvär ännu mer. Nu har jag fått en migränmedicin som funkar såpass bra att jag slipper bli sängliggande.

– Ett anti-PMS-piller låter nästan som en dröm. Jag vågar inte tänka på hur mycket i mitt liv som jag gått miste om för att jag haft så svår PMS. Man tror ju att man är ensam i hela världen att ha det som man har det.

Agneta Elmegård