Lina, 26: Nu vet jag att jag duger som jag är

HÄLSA

Lina gick i högstadiet när hon drabbades av social fobi. Hon kände sig ful, knäpp och tog till sprit för att dämpa ångesten.

I dag har hon besegrat rädslan.

Det är bara ett år sedan Lina avslutade sin terapi för att bli fri från sin sociala fobi. I dag mår hon bra, trivs med sitt liv och har ett lagom brett socialt umgänge. Annat var det för ett par år sedan:

- Att stå i centrum var det värsta jag visste och till sist slutade jag yttra mig. Jag var livrädd för att göra bort mig.

Den sociala fobin bröt ut när Lina gick i högstadiet. Den kom plötsligt och utan synlig orsak. Lina som varit en glad och öppen tjej vågade rätt som det var inte öppna munnen eller synas.

Blev självdestruktiv

Lina har aldrig varit mobbad eller blivit kränkt i sociala situationer. Därför blev hon chockad och bedrövad när handikappet bara växte och blev värre. Hon kände sig blyg, osäker och klumpig.

- Varje gång jag kände andra människors granskande blickar började jag svettas, rodna och darra på rösten. Jag hatade mig själv.

Lina började skolka. Hon orkade inte med pressen i skolan - att prata inför klassen eller svara på en fråga var värre än något annat.

Hon tillbringade det mesta av tiden för sig själv, kämpade mot ångesten och blev till sist självdestruktiv.

- Jag hetsåt, bantade, skar och brände mig med cigarretter. Jag ville inte synas eller höras och jag skämdes över hur pinsam och ful jag var.

Till sist såg lärare och kuratorn på skolan att det inte stod rätt till - men hjälpa henne kunde de inte. Lina, som var förlamad av sitt handikapp, kunde inte förklara vad som gjorde så ont, eller vad som var problemet. Genom åren har hon valsat runt till ett tiotal psykologer, terapeuter och doktorer.

Problemet fick ett namn

- De skrev ut sömntabletter, antidepressiva och lugnande mediciner. En läkare skrev till och med ut medicin mot epilepsi...

Lina började dricka allt mer alkohol, hon sköljde till och med ner sin medicin med sprit. Spriten reducerade ångesten, hon mådde bättre, kände sig stark och rolig.

- Spriten var min enda väg ut till det vanliga livet. Men till sist insåg jag ju att det var fel.

Av en slump hamnade hon på ett föredrag om social fobi. Snabbt insåg hon att hennes problem hade ett namn, diagnosen stod klar. Efter en tid vågade hon ta steget, att leta upp rätt terapeut och påbörja den tuffa behandlingen.

- Min terapeut var varm och tillmötesgående. Hon mötte mig i den situation jag befann mig. Jag var redo att kämpa.

Och kämpade, det gjorde Lina. Under behandlingen fick hon prata om sina svårigheter, vad som utlöste ångesten och hur hon såg på sig själv. Tillsammans med terapeuten sattes mål upp. Lina fick hemuppgifter och göra videoinspelningar.

Är inte längre rädd

- Första gången höll jag på att tokflippa, jag fick en sådan ångest att jag knappt kan beskriva den. Men även videoinspelningarna blev överkomliga.

Lina fick tvinga sig själv att göra normala saker som vanliga människor gör. Det svåraste var att lära sig acceptera vem Lina är.

- Jag är oerhört tacksam för att jag har klarat mig ur den sociala fobin. Jag är inte längre livrädd för att få uppmärksamhet. I dag vet jag att jag duger som jag är.

Fotnot: Lina heter egentligen något annat.

Linas 6 tips

Malin Byström