Låt inte fobin göra dig vingklippt

Det går att besegra din sociala rädsla

HÄLSA

Mer än var tionde svensk lider av social fobi.

Skräcken för att göra bort sig är så stark att den blir ett handikapp.

Men det finns en väg bort från rädslan.

Foto: KATRIN JAKOBSEN

På kafferasten tappar Eva sin kaffekopp, hon rodnar och tittar bort. Hon brukar öva in repliker och när hon väl ska säga dem gör hon det så fort att ingen hinner höra. Men oftast är hon tyst. Knäpptyst.

Att gå på fest är nästan otänkbart, hon är för rädd och blyg för det. Eva har ångest när hon går till jobbet. Hon känner sig ful, klumpig och töntig.

- Att leva med social fobi är att leva ett vingklippt liv, förklarar Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut vid Karolinska institutet i Stockholm.

Alla människor kan vara rädda i vissa situationer. Social fobi är något helt annat.

- Det är en förlamande skräck för att bli granskad eller för att göra bort sig i sociala situationer. Rädslan är ofta så stark att man ofta undviker sociala situationer eller genomlider dem under plågsam ångest.

Paniken tar över

Till sist undviker man allt, i stort och smått. Det blir svårt att prata på kafferasten, man skakar och är rädd för att tappa saker.

- En del isolerar sig helt, fortsätter Anna Kåver.

Man räknar med att så många som 13 procent av befolkningen lider av social fobi. Många drabbade har i unga år varit mobbade, i situationer med andra människor kommer den gamla rädslan tillbaka. Paniken över att bli granskad, bortgjord och hånad tar över.

- När en liknande situation uppstår blir det en utlösande faktor, en trigger. Ofta kommer det i övre tonåren, säger Anna Kåver.

Lika många män som kvinnor drabbas. Andra tar droger för att orka med ett socialt liv. En drink eller två kan för stunden jaga bort ångestmonstret som river i bröstet.

- En annan säkerhetsventil är lugnande tabletter och väl genomtänkt säkerhetsbeteende.

Allt krångligare att leva

Exempel på sådana säkerhetsbeteenden är när man döljer rodnad med smink, plockar med saker, öppnar fönster för att inte svettas, repeterar repliker i förväg, pratar fort, håller i glas med båda händerna, har ljusa kläder för att undvika svettfläckar, talar utan pauser och undviker ögonkontakt. Det blir krångligare och krångligare att leva. En del blir svårt deprimerade eller får andra kroppsliga symptom som till slut tvingar dem att söka hjälp.

- Det finns behandling, om man vågar och orkar ta sig dit förstås. Den är krävande men vi hjälper de flesta till ett bättre liv.

Anna Kåver arbetar med en engelsk modell av kognitiv beteendeterapi. Metoden går bland annat ut på att under kontrollerade former utsätta patienten för jobbiga situationer samtidigt som han eller hon får instruktioner om att göra samma sak på ett nytt sätt med nya beteenden. En viktig del i behandlingen är videofeedback. Genom att videofilma under experiment och rollspel och sedan granska filmen inser patienterna oftast att de ser helt normala ut.

- Det hjälper patienten till en ny och mer verklighetstrogen uppfattning om hur hon är och den bild hon tycker sig ge andra i sociala situationer.

Raserar fördomarna

Rollspel och hemuppgifter ingår också. Andra delar är att lära patienten att skifta fokus, luckra upp "fördomar" om sig själv och att försöka acceptera sig själv och sin person, till exempel att man har lätt för att rodna.

- Ibland följer jag med patienten ut på en restaurang, tappar brickor, sölar och spiller. Kort sagt "gör vi bort oss" på olika sätt, bara för att testa om och hur mycket andra bryr sig om det.

Anna Kåver kallar det för att avkatastrofiera sina tankar om sig själv. Många har nämligen en mycket förvrängd bild av sig själva och bär på tankar om sin person som är helt orealistiska. I det sammanhanget kan den inspelade videofilmen visa patienten hur det faktiskt förhåller sig.

- En av mina patienter blev tyst ett långt tag när han såg sig själv. Sedan sa han med ett leende: Ta mig sjutton, ser jag inte helt normal ut.

9 tillfällen du undviker vid social fobi