”Fick panik när jag tänkte på skolan”

Läraren Eva Aasa sjukskriven för utbrändhet - i två år

HÄLSA

Efter 30 år som lärare tog det bara stopp en dag.

Eva Aasa, 60, fick panik bara hon tänkte på att gå in i ett klassrum igen.

Nu har hon varit sjukskriven för utbrändhet i två år.

DET TOG BARA STOPP Eva Aasa, 60, har varit sjukskriven för utbrändhet i två år. Efter 30 år som lärare kan hon inte ens tänka på skolan utan att få ont i magen. - Det är ett roligt jobb, men jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka, säger hon.
Foto: PETER KJELLERÅS
DET TOG BARA STOPP Eva Aasa, 60, har varit sjukskriven för utbrändhet i två år. Efter 30 år som lärare kan hon inte ens tänka på skolan utan att få ont i magen. - Det är ett roligt jobb, men jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka, säger hon.

- Det är ett roligt jobb men jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka, säger hon.

Eva Aasa är inte unik inom lärarkåren. Men kanske vågar hon uttrycka sin ilska och besvikelse tydligare än många andra. Galghumoristiska berättelser från skolans värld staplas på varandra när hon pratar.

Mögelhundar vände

Som den gången hundarna som skulle leta mögel i en skola vände i dörren. Själv hade hon gått runt och hostat ett helt år i samma skola innan hon förstod att det var fel på arbetsmiljön.

Eller när rektor hade 20 000 kronor i budgeten som måste användas före jul för att inte frysa inne.

- På 20 minuter ska då kollegiet bestämma i vilket hål pengarna ska stoppas. Det är alltid bråttom, det ringer stup i ett och det är ständiga omorganisationer. På en kvart mellan lektionerna ska man kopiera, boka in möten och stoppa mackan i munnen, säger hon.

Krävande omsorg

Andas sedan djupt.

- Dessutom är det krävande att bry sig om varje enskild elev. Det är många ungar man har snäst av under åren.

Det var en slump att Eva Aasa blev lågstadielärare i slutet av 60-talet. Till en början trivdes hon bra, fast det redan då var tufft ibland.

Den första allvarliga larmsignalen kom efter 17 år i yrket. Det var under krisåren i början av 90-talet med neddragningar och allt större klasser. Eva Aasa kände sig ständigt trött och less på allt.

Hon utbildade sig och började jobba med vuxna invandrare i stället. En lättnad att slippa ansvaret för 25-30 livliga barn. Men många gånger var hon elevernas enda nära kontakt med sitt nya land. Misshandlade kvinnor, konflikter mellan olika folkgrupper i klassen, och brandutryckningar som tolk var hennes vardag.

Fick ångestattack

Som skyddsombud gjorde hon sig impopulär hos ledningen på den skola i Uppsala där hon jobbade. Samtidigt byggdes hela skolan om under pågående termin.

- Jag fick en ångestattack. Efter det krävde jag att få bli omplacerad.

För två år sedan hade Eva Aasa tömt sina sista reserver. Den här gången var det kroppen som sa ifrån med yrsel och kroniska smärtor i ryggen, nacken och armarna.

- Jag kan inte ens titta på ett tv-program om skolan utan att få ont i magen, säger hon.

Katarina Sternudd