”Min hud svartnade och jag kunde gröpa bort hud och kött”

Nätläsarnas berättelser om piercingar som gått snett

HÄLSA

Fick sy ihop örat

Jag tog hål i öronen när jag var ca 12 år gammal. Jag tålde dock inte silver och fick därför infektion i ena örsnibben. Den gick inte bort utan växte istället. Till sist var den stor som en stenkula. Då fick jag ta bort den hos en läkare som fick sy ihop örat med 11 stygn (8 bakom örat och 3 fram).

12 år senare har jag tagit hål igen, men är väldigt noga med vilka örhängen jag använder och försöker att endast använda örhängen som inte innehåller nickel.

Sara

Stora kulor vid hålen

Jag hade som mest sju hål men har varit tvungen att ta bort de flesta smyckena då då jag fått inflammationer i öronen. Nu har jag bara tre hål kvar.

Det är stora kulor vid de hål som tidigare fanns.

Kalle

Huden svartnade och känseln var borta

För ett år sedan ungefär fick jag för mig att utöka mina hål i öronen. Jag tog två hål till samtidigt i ena örat, ganska högt upp. Det gjorde ont, sved och bultade i flera veckor efteråt.

Jag kunde inte ligga på den sidan av huvudet på mycket länge. Till slut läkte det ena hålet i alla fall och problemen slutade med det. Det övre hålet ville inte läka trots noggrann rengöring.

Jag gick tillbaka till piercingstället och frågade vad jag skulle göra. De ansåg att jag kunde ha kvar det men att jag skulle byta till ring istället. Att byta var en pina, för det gjorde så ont att det svartnade för ögonen.

Ytterligare några dagar gick och det blev värre och värre. Huden hade börjat att svartna, känseln var i princip borta. Jag kunde gröpa bort hud och "kött" med hjälp av en nagel. Det luktade mycket illa. Nu blev det bråttom, snabbt ut med smycket och behandling med antibiotika. Läkarna berättade för mig att mitt öra kanske inte skulle se ut som det hade gjort innan. Jag blev livrädd.

Det tog ett bra tag innan det hela läkte ut. Idag är det bara en förhårdnad på stället - annars ser örat helt normalt ut.

Jag piercade mig även i näsan på samma ställe som jag tog hål i öronen. Även då uppstod komplikationer i form av en infektion som tog lång tid att bli av med. Jag fick stå ut med att ha en näsa som såg allt annat än normal ut. Idag är det läkt men det är skrämmande att tänka tillbaka på det.

Jag avråder folk att pierca sig nuförtiden. Jag har träffat flera andra som råkat ut för samma sak som jag.

Linda

Det blev ett jättefult ärr

Jag piercade mig i naveln . Han berättade att det var viktigt att snurra på staven så den inte skulle fastna i huden och tvätta med sprit i en vecka för att hålla rent.

Jag gjorde som avtalat men det blev inte bra, istället började det att vara sig.

Eftersom jag blev gravid tog jag bort den efter flera månaders infektion. Nu har jag ett jättefult ärr.

En väninna till mig berättade att hon hade blivit tillsagd av en "riktig" piercare att man ska absolut inte röra den, för då finns det risk för att den varar. Tyvärr för sent i mitt fall.

Mia

Tog ett år innan det läkte

Vill bara berätta min erfarenhet av piercing. Jag piercade mig i naveln för ett par år sedan och hade jättemycket problem efteråt. Utan att överdriva tog det cirka ett år innan det var läkt och då var jag färdig att ge upp.

Infektionerna avlöste varandra och det varade och var ilsket rött resten av året. Precis när jag var på vippen att ta bort smycket, läkte det faktiskt och efter det har jag inte haft några problem.

I dag trivs jag med min smyckning men om jag vetat om att det skulle bli så jobbigt, hade jag aldrig gjort det. Dessutom fick jag ingen information om att detta kunde ske, vilket jag tycker att man borde upplysa om.

Anna

Jag tvekar inte att skaffa en ny

Jag har haft två piercingar i vardera näsborre. Inte samtidigt. Den första tog jag bort för det blev en liten infektion. Men det var inte piercarens fel utan mitt eget.

Den andra blev inte lika bra. Ringen var för stor och det ömmade väldigt länge. Jag har dessutom ett barn som knep mig i näsan ett par gånger. Inte att rekommendera. Små smutsiga händer och det gjorde dessutom förbaskat ont.

Den tog jag också bort till slut. Rätt opraktiskt med piercing när man har barn kom jag fram till. Men nu när han är större då fundera jag på att skaffa en ny. Tvekar inte det minsta.

Tina

Piercare borde ha licens

För knappt ett år sedan piercade jag läppen hos en professionell tatuerare i en medelstor stad. Han gjorde ett jättebra jobb, och jag har inte haft några som helst problem. Med denna positiva erfarenhet i bagaget bestämde jag mig för att pierca mig i örat.

Jag resonerade som så att det måste ju göra mycket mindre ont och läka fortare. Jag lät göra hålet uppe på örats kant, istället för på örsnibben. Det hela genomfördes utan att kvinnan bar handskar och framför en spegel mitt i affären bland smink- och parfymångor.

Hålet blev infekterat och jag var tvungen att uppsöka sjukvård för att få ploppen borttagen. Infektionen var något av det ondare jag upplevt. Man borde inte få göra sånt här utan att ha någon slags licens!

Carina