Jimmy skriver av sig smärtan

Med pennans hjälp får han lindring i sin reumatism

1 av 2 | Foto: ÅSA SJÖSTRÖM
Lindrande penna. Jimmy kanaliserar sin smärta och får utlopp för sina känslor genom att skriva.
HÄLSA

Pennan är själens tunga.

Jimmy, 38, skriver av sig sin sorg.

Och får lindring i sjukdomen.

”Här finns endast ensamhetens och bitterhetens närvaro. Kärleken och vänskapen du värdesätter så högt har ingen makt, detta är sorgens boning, inget annat kan tränga igenom dess murar...”

Det går inte att läsa Jimmy Lindqwisters berättelse "Skogen" och samtidigt vara oberörd.

Texten är nattsvart, självutlämnande, och plågsam.

Men just i skrivandet har Jimmy, reumatiker sedan 20 år, hittat ett forum för att kanalisera sin smärta. Han får utlopp för sina känslor, kan lätta på trycket.

Konstant värk i alla leder

38-åringens sjukjournal är osannolikt lång. Men varken tunga mediciner eller cellgifter kan befria Jimmy från en konstant värk i alla leder och en kronisk ögoninflammation.

Återkommande operationer har skapat ångest. Och en livssorg.

– Jag har gått och burit på så mycket elände, varit så ledsen. Förstod inte hur jag skulle få ur mig all skit. Mina försök att skriva ballader och kärlekssånger på engelska fungerade för stunden, som terapi. Men mödan gav inget bestående värde. Låttexterna handlade ju mest om förljugna känslor, säger Jimmy.

En dag hittade Jimmy en ny ton i sitt skrivande. En annorlunda ingång. Berättelsen om "Skogen" växte fram. Ytligt betraktad påminner den om en lång, självupplevd mardröm.

Historien är tung att läsa, men för Jimmy fungerade den som ett reningsbad. Han kunde lätta på locket till den "gifttunna" han känt att han alltid burit på sin rygg.

Bär pennan med sig

I dag bär Jimmy bara lilla pennan med sig. Han skriver frejdigt, närhelst andan faller på. Alla tider på dygnet. På små lappar. Till exempel på t-banan.

– Jag antecknar sånt som jag går och funderar på för stunden, grejor som kanske bitit sig fast och som jag är orolig och rädd för, säger Jimmy.

– Först brukar jag sluta ögonen och tänka i bilder. Sedan går det lättare och lättare. Till slut, när jag skrivit klart, infinner sig ett slags själsligt lugn. Det är precis som om alla bekymmer bara forsar av mig.

Utdrag ur Jimmys berättelse

Vad säger läkaren?

Tomas Sjöman