Började på 1980-talet - i dag finns flera metoder

HÄLSA

PRK

Traditionell laserbehandling som använts sedan slutet av 1980-talet. Hornhinnans yta omformas med laser efter att ytskiktet (det så kallade epitelet) skrapats eller putsats bort. Ögat gör rejält ont efter operationen och synen är suddig de första veckorna. Därför kan bara ett öga i taget behandlas. Tekniken är beprövad men ger ärr som i vissa fall läker långsamt och ger långvarig suddig syn.

För vem?

Fungerar bäst på lätt närsynthet. Den avhjälper också måttlig astigmatism, men fungerar inte mot översynthet.

Lasik

Den populäraste och mest använda metoden sedan flera år tillbaka. Även kallad lockmetoden.

Kirurgen skär ett lock på hornhinnans yttre lager och lyfter upp det. Hornhinnans kärna laserbehandlas varefter locket läggs tillbaka. Metoden är nästan helt smärtfri och ögat läker snabbt. Båda ögonen kan opereras samtidigt och synen är stabil efter två till sex veckor. Metoden är, liksom andra kirurgiska ingrepp, förknippad med risker. Ögat kan inflammeras. Dessutom kan hornhinnan försvagas och börja bukta vilket försämrar synen och i värsta fall tvingar fram transplantation.

För vem?

Avhjälper liten till måttlig närsynthet. Avhjälper också måttlig översynthet och kan minska måttlig astigmatism.

Elsa

En relativt ny metod, även kallad lasek. Beskrivs som ett mellanting mellan PRK och lasik.

Metoden är i stort sett smärtfri och påstås ge mindre risk för ärrbildning. De flesta kliniker behandlar ett öga i taget, men numera kan Elsa utföras samtidigt på båda ögonen.

För vem?

Fungerar bäst på lätt till måttlig närsynthet. Minskar måttlig astigmatism, men fungerar inte bra mot översynthet.

Vågfrontsanalys

En mätmetod där en maskin, så kallad aberrometer, mäter brytningskraften i hundratals separata punkter i ögat. Dessa värden behandlas sedan i en dator som ritar en topografisk karta över hornhinnan. Aberrometern kopplas till en laser som slipar varje punkt utifrån sitt specifika värde - till skillnad från traditionell laserbehandling där hela ytan slipas lika mycket.

Kritiker menar att vågfrontsmetoden med tiden kan ge försämrad syn eftersom den korrigerar felavvikelser i ögats glaskropp som inte är konstanta.