Yvonne, 38: Jag var tvungen att operera mig till slut

HÄLSA

Yvonne Hjelte var 28 år, när hon först upptäckte att det var svårt att hålla tätt. Efter första barnet blev problemen värre, och snart slutade hon helt att hoppa och springa.

Mår bättre. Yvonne fick hjälp i tid.
Foto: ALF LINDBERG
Mår bättre. Yvonne fick hjälp i tid.

I dag är Yvonne Hjelte 38 år och mamma till tre barn. Till skillnad från många andra med inkontinens har hon hela tiden varit öppen med sina problem.

– Jag tror det beror på att jag började prata om det så tidigt, innan det hade blivit så allvarligt. ”Killa mig inte, jag kissar ner mig”, kunde jag säga.

Många kvinnor med inkontinens blir isolerade och rädda för att söka nya kontakter.

Familjen som stöd

Yvonne har hela tiden haft sin familj som stöd, men har upplevt hur inkontinensen har styrt hennes liv. Hon måste till exempel alltid sitta nära toaletten om hon är på stranden eller på en restaurang.

– Det tråkigaste har varit att inte kunna hoppa och springa med barnen, att man inte är så flexibel.

Yvonne sökte hjälp på mödravården och remitterades till en uroterapeut.

– Det hjälpte faktiskt. Hon fick mig att tänka logiskt.

– Jag lärde mig knipövningar också, men jag fick veta att min inkontinens inte skulle gå att träna bort. Det var en sena som höll blåsan uppe som hade tänjts ut.

Genom en arbetskamrat fick Yvonne tips om operation, och i början av sommaren fick hon ett band inopererat, som stöd för urinröret.

– Jag märker nu att det tar längre tid när jag kissar, och det är bara att sitta och ta det lugnt. Men jag har inte vågat pröva att springa och hoppa än, säger Yvonne.

Vad är ditt råd till kvinnor som inte kan hålla tätt?

– Gå till gynekologen och säg precis som det är. Där ser de vad det är som är fel

4 råd för att undvika läckage

Helena Löfving