”Vi skäms inte för pappas sjukdom”

Så har Susanne,18, och Daniel, 23, lärt sig att leva med en dement förälder

1 av 3 | Foto: Jan Danielsson
– Vi hoppas att pappa ska kunna bo kvar hemma så länge som möjligt. Det är här han har sin familj och sina saker – det får honom att känna sig trygg, säger syskonen Susanne och Daniel Löthskog.
HÄLSA

Ingvar Löthskog, 61, kan inte laga mat, tvätta eller raka sig. Inte heller minns han vad han åt till frukost eller såg på tv-nyheterna.

För barnen Susanne, 18, och Daniel Löthskog, 23, är livet en ständig kamp.

– Ibland vill jag ha en annan pappa. Men jag älskar honom, säger Susanne.

Nyligen skulle artonåriga Susanne Löthskog för första gången på flera år tillbringa flera dagar ensam med sin pappa Ingvar i familjens villa i Arboga. En kanske inte alldeles ovanlig situation när mamma är bortrest. Men för Susanne innebar de två veckorna på egen hand med sin pappa en stor anspänning. Ingvar har den obotliga hjärnsjukdomen alzheimer.

– Jag kände mig väldigt osäker. De första dagarna var jag ganska irriterad och skrek en hel del på honom. Pappa följer varje fotsteg man tar. Han måste alltid veta var man är och vad man gör. Han traskar runt i huset, öppnar dörrar och tittar.

– Om skorna ligger fel och jackan hänger på fel plats måste det rättas till på en gång, annars blir han arg. På nätterna går han upp och äter flera gånger eftersom han inte minns att han ätit. Det är otroligt stressande. Men efter ett tag lugnade jag ner mig och då gick det bra, berättar Susanne Löthskog.
”Pappa följer varje fotsteg man tar”

Hon känner sig stolt över att hon klarade det så bra.

– Det kändes skönt att kunna avlasta mamma. Hon är den som drar det tyngsta lasset hemma.

Susanne Löthskog och hennes bror Daniel var bara fjorton och nitton år gamla när Ingvar fick diagnosen alzheimer år 1999. Tecken på att något inte stod riktigt rätt till med honom hade familjen sett långt tidigare. Ingvars närminne hade börjat svikta. Han kunde ofta upprepa saker han sagt och glömma tider. För Daniel blev det tydligt att Ingvar förändrats framför allt när de grälade.

– Vi bråkade överhvudtaget mer än tidigare och jag märkte att han fick allt svårare att tackla det. Han blev förvirrad och hade svårt att hålla tråden. Det gjorde honon ännu argare, säger Daniel Löthskog.

Till slut tog mamma Louise kontakt med en läkare på den lokala vårdcentralen. Han tyckte att familjen överdrev problemen.

– ”Det är så lätt att glömma saker i den åldern”, sa han till mamma, säger Susanne Löthskog.

Det hann gå fyra år från första läkarbesöket till det att Ingvar fick sin diagnos. I dag är Ingvar så sjuk att han måste ha hjälp med det mesta i vardagen. Hemtjänsten kommer hem till honom varannan dag. De spelar spel och löser korsord och så får Ingvar hjälp med att diska, städa och tvätta. Två dagar i veckan är han på ett dagcenter för dementa.

– Pappa har nog tur som får så mycket hjälp utifrån. Jag tror varken mamma, jag eller Daniel hade orkat annars, säger Susanne.

Hon och Daniel har alltid varit öppna med Ingvars sjukdom. De flesta vänner, klass- och arbetskompisar känner till situationen.

– Pappas sjukdom är trist och sorglig men ingenting att skämmas för. När människor får veta hur det ligger till tycker de inte att det är så konstigt, säger Daniel.

Han saknar den ”gamla” Ingvar mycket – som fadersfigur, vän och mentor.

– Vi har båda ett stort bilintresse och jag har alltid vänt mig till honom när det gäller tekniska saker. Men nu har han tappat allt det där. Det känns tråkigt att inte kunna gå ut på puben tillsammans och snacka manliga saker, säger Daniel.

Familjen försöker ta en dag i taget, leva i nuet. Men det är svårt att inte oroa sig för framtiden. Ingvar blir stadigt sämre för varje dag som går.

Nyligen upptäckte Susanne att hennes pappa inte kan stava ordentligt.

– Pappa skulle skriva ”diskmaskin” på en lapp men skrev ”sismaskin”. Då blev jag rädd. Jag visste faktiskt inte att sjukdomen gått så långt. Men man lär sig att leva med den, säger Susanne Löthskog.

Varningssignalerna: så ser du tecken på demens

Nneka Amu