Sjuka - och förnedrade

Stor artikelserie om dementa - människorna vi blundar för

HÄLSA

De är människorna vi helst inte vill se.

Tanken att själv drabbas - glömma, försvinna in i en annan värld och bli beroende av andra - skrämmer.

Rädslan bygger många gånger på okunskap.

Följden blir diskriminering, kränkningar och mobbning.

Demens är inte ett hopplöst naturligt åldrande utan en mängd olika hjärnsjukdomar som går att lindra.

Dementa är inte hopplösa vårdpaket utan i första hand pappor, jurister, mormödrar, kollegor och syskon. Människor med känslor och familjer, speciella behov och glädjeämnen - som med rätt vård kan få ett fortsatt bra liv.

Ibland är de bara 53 eller 55 år gamla, mitt uppe i livet. Som sjuksköterskan Lena som jobbade på en läkarmottagning när kollegorna började irritera sig på henne. Eller som Thomas som vräktes, av misstag stämplad som alkoholist.

De drabbade är många - 150 000 - och antalet sjuka ökar i takt med medellivslängden.

De drabbade är också dyra - demenssjukdomarna kostar årligen 38 miljarder kronor, lika mycket som cancer-, hjärt-, kärl- och strokevården tillsammans.

Men samhället blundar, inte bara för människorna bakom utan också för själva sjukdomen. Aftonbladets reporter Britt Peruzzi och fotograf Lotte Fernvall har rest i demensvårdens Sverige, i en vardag stundtals fasansfull bortom fantasins gränser.

Bara en bråkdel får utredning och diagnos.

Bara tre av tio får chansen att prova mediciner som finns på närmsta apotek.

Många tvingas lida i många år innan sjukvården ställer rätt diagnos.

Många måste gå med våt blöja hela dagen och får aldrig komma ut i friska luften.

Många hånas och mobbas på grund av sin sjukdom.

Många vårdas av utslitna anhöriga eller av outbildad kommunal personal.

Med start i dag

lyfter Aftonbladet fram människorna bakom demenssjukdomarna som samhället blundar för.

Läs hela serien