”Jag ville se mina döttrar växa upp”

Anne-Lie fick KOL: Läkaren sa åt mig, du måste sluta röka nu

vill leva. Anne-Lie med nyfödda dotterdottern Lea. - Jag fimpade för att jag ville leva och få uppleva mina barnbarn. Nu har jag fått det.
Foto: CASPER HEDBERG
vill leva. Anne-Lie med nyfödda dotterdottern Lea. - Jag fimpade för att jag ville leva och få uppleva mina barnbarn. Nu har jag fått det.
HÄLSA

Efter nära 30 år som rökare fick Anne-Lie diagnosen KOL. Läkaren förklarade att hon skulle dö om hon inte fimpade.

- Jag hade tre bra skäl att sluta: mina tre döttrar. Jag ville se dem växa upp, gifta sig och få barn, säger Anne-Lie som idag är nybliven mormor.

Foto: CASPER HEDBERG

Redan som 13-åring stod Anne-Lie Edström och blossade i skolans rökruta på rasterna.

- Jag började på grund av grupptryck, man ville vara tuff, säger hon.

Hon gjorde många försök att sluta, men den riktiga viljan fanns inte.

- Det kan låta konstigt nu, eftersom jag fick rökhosta och kronisk bronkit redan för 17-18 år sedan. Varje gång jag skrattade fick jag en hostattack efteråt, jag var alltid sjuk och gick på antibiotika minst fyra gånger per år. Ändå fortsatte jag att röka upp till två paket om dagen, ibland mer. Cigaretterna styrde mitt liv, jag måste röka innan jag klev på bussen, när jag kom av bussen, när jag pratade i telefon, före maten, efter maten...

”Jag ljög för mamma”

Anne-Lie gick upp mitt i natten för att ta en cigg och hennes vita t-tröjor blev gula av allt rökande. Inte ens när modern insjuknade i den allvarliga och kroniska lungsjukdomen KOL kunde hon fimpa.

- Trots att jag då var vuxen, nära 40, stod jag och ljög för min egen mamma och sa att jag hade slutat. När hon kommenterade att jag stank rök påstod jag att det var för att grannen rökte så mycket.

”Vill inte dö före 60”

Under 2001 blev hostan sämre. Anne-Lie var alltid trött och vikten rasade. När hon sökte läkare i december vägde hon bara 48 kilo och blev helt utmattad av att gå korta sträckor. Läkaren spände ögonen i henne och sa: ”Anne-Lie, nu är det allvar. Du har KOL och måste sluta röka. Redan vid 50 kommer du att ligga på sjukhus med syrgas och du kommer att dö före 60. Vill du det?”. Sedan vände han sig till dottern Angelica, som också är rökare, ”Din mamma har KOL, din mormor har KOL – säger inte det dig något?”.

- På vägen hem från läkaren bestämde jag mig för att lägga av på nyårsaftonen. Jag har tre underbara döttrar och vill se dem växa upp, gifta sig och få barn. Jag vill inte dö vid 60.

Klockan fyra på morgonen den andra januari 2002 tände Anne-Lie sin sista cigg. Sedan dess har hon varit helt rökfri. Även de tre döttrarna har fimpat.

- Det var inte alls svårt att hålla sig från tobak. Läkarens ord vägde så tungt och jag var enormt motiverad. Jag vill leva.

Kommer aldrig försvinna

I början tog hon hjälp av nikotinplåster och inhalator. Hon fick också samtalsstöd från astmasköterskan på vårdcentralen.

Idag mår Anne-Lie mycket bättre och orkar mer. Men hon är fortfarande sjukskriven och hennes KOL kommer aldrig att försvinna.

- Den lungfunktion jag har rökt bort är borta för alltid. Nu har jag bara 45 procents lungkapacitet kvar. Att gå uppför backen från affären är ett helvete och blir jag å andra sidan för stillasittande riskerar lungorna att kollapsa. Det är hemskt att ha rökt bort sin hälsa. Det var inte värt det. Så gott var det inte, säger Anne-Lie, medan hon gosar med nyfödda barnbarnet Lea.

- Lea är min belöning för att jag fimpade. Jag fick trots allt uppleva att få barnbarn. Det känns underbart.

Fakta om KOL

Terri Herrera Eriksson (lotta.zachrisson@aftonbladet.se)