”Jag kunde inte andas”

Det är bara åtta år sen Kim Kärnfalk tackade ja till att bli en av sångerskorna i tv-dansbandet Friends. Men med tanke på allt hon hunnit uppleva skulle det kunnat vara en livstid sen.

Hon har blivit känd, varit med i fyra melodifestivaler, blivit sjuk – och har återhämtat sig. Hon har kommit ut som bisexuell, gift sig – med en man – och fått en familj på köpet.

Nu har Kim samlat sina erfarenheter i en bok. I höst debuterar hon som författare med ”Mamma, mormor och jag”. Och hon har ett budskap.

– Jag ångrar ingenting. Men jag vill att andra, särskilt unga människor, ska få veta vad det kostar att vara känd. Det har ett högt pris.

Kim tar emot Söndag i sin lägenhet i en förort söder om Stockholm. Här bor hon med maken Anders och, varannan vecka, hans tre barn. Men en vardag som denna är det bara en förkyld Kim och hundarna Ziggy Stardust och Smilla som är hemma.

När Kim i september 1999 kom med i Friends var det som att kliva på en karusell. Friends var en snabb succé. I mars 2000 var de med i Melodifestivalen, en gammal barndomsdröm för Kim.

– Att se sig själv i tidningen, träffa kändisar, tjäna pengar och få massor av bekräftelse ... Det var skitkul.

Stress och panik

Men den känslan lade sig ganska snabbt. Under våren blev Kims mormor May sjuk.

– Mormor var min förebild och min väninna. Hon och mamma uppfostrade mig. Det var vi två som tittade på Melodifestivalen. Hon sa alltid ”när du är med, Kim”, inte ”om du är med” ...

När mormor Mays cancer blev värre kände Kim stressen, ibland paniken, över att inte styra över sin egen tillvaro, inte kunna vara där hon helst ville. En händelse blev en ögonöppnare för Kim.

– Jag pratade i mobilen, hade precis fått veta att mormor hade fått en massa metastaser, och tårarna bara rann. Då kom en käring och ville ha en autograf, och skällde ut mig för att jag inte släppte mobilen.

Mormors död tog hårt

På sommaren 2000 dog mormor May men Kim fick aldrig tid att sörja. Friends-karusellen snurrade vidare. De var med i Melodifestivalen igen, och vann. Men stress och obearbetad sorg fick Kim att må allt sämre. Den 6 juni 2001 spelade de på Skansen, med kungen i publiken, och efteråt fick Kim sin första panik-ångestattack.

– Jag kunde inte andas. Jag trodde jag skulle dö.

Hon gick till läkare och fick genast rätt diagnos – panikångest – men det hjälpte inte när nya attacker kom. Friends turnerade runt Sverige hela sommaren, och Kim besökte vårdcentral efter vårdcentral och fick sitt ekg taget. På scenen stod hon bredbent för att inte ramla omkull och hon lärde sig att stå och ta pulsen på sig själv utan att publiken märkte det. På nätterna var det vännen och kollegan Nina Inhammar som kontrollerade hennes puls.

– Jag kunde inte sova annars. ”Lova att du ringer ambulansen om hjärtat slutar slå” sa jag till henne.

Nina var den som visste mest om hur dåligt Kim mådde, annars lyckades hon dölja det ganska bra.

Terapi och medicin

– Jag ville inte vara den svagaste länken (i bandet). Att hoppa av fanns inte i mitt huvud.

I december 2002 upplöstes Friends. Både Kim och Nina tog ett sabbatsår och det var först då, i vilan, som Kim insåg hur dåligt hon verkligen mådde.

– Jag klarade knappt av att läsa en bok. Jag hade utvecklat en social fobi, gick inte ut om jag inte var tvungen. Dessutom kunde jag inte längre tyda kroppens signaler; förstod inte om jag var kissnödig, törstig, hungrig eller vad det nu var min kropp sa.

Hon flyttade till Stockholm för att söka professionell hjälp. Motvilligt gick hon med på att ta antidepressiv medicin, jobbade hårt med sig själv i kbt (kognitiv beteendeterapi) och vilade mycket.

– Jag fick hjälp att omstrukturera mina tankar och hur jag skulle tackla ångestattackerna.

Genom att lära känna sig själv bättre, kunde hon också hantera sin berömmelse bättre och sätta gränser. För trots allt som hänt så vill Kim vara artist, stå på scenen och sjunga. Efter ett år hade både Kim och Nina fått tillbaka lusten, och de bildade duon ”Nina & Kim”.

Träffat den rätte

– Vi fick bestämma mycket mer själva. Jag hade också hittat en jämvikt när det gällde berömmelsen, vet att jag inte vill vara en superkändis, utan mer lagom känd.

Nina & Kim spelade tillsammans i tre år, sen tröttnade Nina och ville ha ett annat slags liv. Kim medger att hon blev ”lite bekymrad” när Nina ville sluta.

– Jag tyckte att det kom lite plötsligt men det hade jag nog tyckt när än hon sa det. Och i dag är jag jätteglad att det blev så här. Att jag står på egna ben.

Nu satsar Kim på en solokarriär och vill gärna vara med i Melodifestivalen igen.

Men bland allt som varit tungt och svårt i Kims liv har hon också upplevt det alla drömmer om: att träffa personen hon vill dela resten av sitt liv med. Han heter Anders Löwstedt och de gifte sig på nyårsafton för snart två år sen, efter att ha varit tillsammans ett drygt år. De träffades genom jobbet och det hon först föll för var hans ”erfarenhet och kunnande”.

– Sen sa han rätt tidigt till mig: ”Du kommer aldrig att bli nummer ett – jag har ju tre barn”. Och det var så rätt sak att säga till mig!

Hoppas på barn

Med Anders kom tre barn på köpet. Det var inget som avskräckte Kim men visst kunde det vara tufft att hitta sin plats i en redan existerande familj.

– Jag blir ju hela tiden jämförd med tre personer som jag aldrig kommer att kunna vinna över. Men det är bara att finna sig i.

I dag känner Kim att hon har en plats i familjen och att hon fungerar som varannanveckas-extraförälder. Hennes tillvaro har förändrats. Till exempel kliver hon upp tidigt på lördagarna för att se tvillingarna Lisen och Jonna, 9, spela fotboll – och tycker det är jätteroligt. Hon sticker inte under stol med att hon hoppas att hon och Anders får egna barn.

– Jag menar, fredagsmys med familjen framför tv:n – det slår alla kändisfester i världen.